Året då verkligheten hann ikapp oss
Det är något märkligt passande med att summera 2025 just dagarna före jul, för om det finns en tid då svenskarnas relation till mat, tradition och trygghet blir tydlig, så är det nu. Det är också nu vi ser hur mycket som faktiskt har förändrats under året, och hur mycket som står framför oss.
Från stålbad till julbord – och en ny värderingstrend
Efter pandemi, krig, inflation och allt däremellan verkar svenska konsumenter ha klivit upp ur stålbadet och torkat av sig. Så vad har hänt under de här åren? Är vi tillbaka där vi var typ 2018, innan världen blev otäck, märklig och svår.
Nja, inte riktigt. Inte alls faktiskt. Men att det inte är som förr betyder inte att det är dåligt. Nu ser vi istället en värderingsförflyttning som pekar åt vårt håll. Köttet – och särskilt det svenska – har gjort comeback. Inte som nostalgiskt julbordskrav, utan som ett medvetet val. Unga äter kött igen utan att be om ursäkt.
Barnfamiljer prioriterar näring framför symbolpolitik och många har börjat ställa den där befriande frågan: var produceras maten – och av vem? Att julskinkan är ohotad favorit även i år känns plötsligt inte alls som en tradition – det känns som en verklighetsförankring.
Köttbristen som fick Sverige att vakna
Vi närmar oss slutet av 2025 med ett faktum som egentligen borde fått större rubriker: vi har under året haft brist på svenskt nötkött. Vi har haft ont om lamm och får. Vi har till och med haft det kämpigt med grisköttet i perioder av press. Ironiskt nog inträffade detta precis när konsumenterna valde, och ville ha, svenskt mer än någonsin. Efterfrågan stod kvar. Det var utbudet som inte orkade hela vägen. Men ibland kommer insikter i oönskade paket. Bristen blev en påminnelse om att vårt system behöver stärkas, och att svensk produktion inte kan tas för given.
2025 blev året då fakta gjorde comeback
Som en effekt av köttbristen… eller tack vare köttbristen? Eller om det var att konsument fÃ¥tt nog av alla reality-checks? Oavsett vilket blev 2025 ocksÃ¥ Ã¥ret dÃ¥ fakta kom tillbaka.
2025 blev året då allt fler konsumenter, politiker och debattörer började ställa högre krav på data, transparens och verklighetsförankring. Det märktes i allt från kostrådsdebatt till köttbristsnyheter och EAT-Lancet-diskussioner. Köttet stod på sig och kan inte längre köras över av tyckande, modeller och flödesargument. Sverige förtjänar istället en matpolitik som bygger på verklighet.
Hållbarhet och djuromsorg är tillbaka där de hör hemma.
Så om vi kikar lite framåt, vad kan vi förvänta oss? Vad ska vi förbereda oss på att 2026 kommer att erbjuda? Ja, en stor fråga nu när hushållen fått lite ekonomiskt andrum, är ett ökat fokus på hållbarhet och djuromsorg. Det här är viktiga mervärden vi vet kommer tillbaka så fort man slipper välja mellan maten och elräkningen.
Vi vet också att svensk produktion klarar det, för mervärden är vår paradgren. Men med läget som är nu, med en ambition och plan att komma upp i volym för att möta konsumenternas efterfrågan, kommer också ansvaret: vi måste fortsätta leverera, utan genvägar.
Konsumenten väljer svenskt och är villig att betala mer för svenskt, för att det betyder något. Det löftet måste vi hålla, även när rubrikerna tystnar och granen barrar.
In i 2026, med råg i ryggen
Så här står vi nu, mitt i december. Ljusen är tända, butikerna är fyllda. Och mitt i allt detta ges vi en tydligare insikt om värdet av svensk matproduktion än vi sett på länge.
Vi går in i 2026 med tre saker i händerna:
- ett starkt konsumentstöd
- en politisk enighet om ökad produktion, men med ett stundande val under hösten.
- en marknad som äntligen blickar framåt
Men också med ödmjukheten att allt kan ändras snabbt, då både marknaden och politiken är lika förutsägbara som svensk julvädersprognos. Värderingsfrågor är konjunkturbundna, och ju mer stabil ekonomi svenska konsumenter får desto högre blir kraven och förväntningar på hållbarhet och djuromsorg. Mer pengar till mat, men också högre förväntningar på leverans.
Det här är inte tiden att slå sig till ro
Det här är inte tiden att slå sig till ro. Det är tiden att bygga, växa och ta tillbaka det vi förlorade. Att fylla på stallen, betesmarkerna och framtidstron. För om 2025 gav oss något i julklapp var det detta: en påminnelse om att svensk animalieproduktion inte är ett problem att hantera, utan en lösning att ta vara på.
Med det vill vi på Svenskt Kött önska er alla en riktigt god jul, ett stolt avslut på året och ett 2026 där vi fortsätter att göra exakt det Sverige behöver: producera mat som går att lita på.
Och vi på Svenskt Kött? Ja, vi ska självklart fortsätta att göra det som är vårt uppdrag. Kanske viktigare nu än någonsin är att säkra konsumentens förtroende, vässa preferensen för det svenska och se till att när människor väljer kött, då ska man välja det som gör skillnad – det svenska.
