Det svenska valet visar att människor är dåliga på att passa in i två färdiga paket. Man vill ha både och. Både stark svensk beredskap och billigare mat, höga svenska mervärden och rimliga priser, klimatambition och en fungerande marknad.
När det är brist på svenskt kött löser marknaden problemet. Med import. Politiken ger samtidigt olika besked. Mer svenskt kött. Mindre svenskt kött.
Sommaren ser lättsam ut på håll, men den är också en ganska konkret påminnelse om hur mycket som måste fungera på gårdarna för att maten ska finnas där när vi vill ha den.
När världen skakar och spelregler ritas om är det dags att prata verklighet. Svenskt kött och svensk mat blir ännu viktigare och tillgodoser behovet av det som är nära och går att lita på.
Det är något märkligt passande med att summera 2025 just dagarna före jul, för om det finns en tid då svenskarnas relation till mat, tradition och trygghet blir tydlig, så är det nu.
Branschen kan inte sitta still och vänta på att någon annan definierar hållbarhet åt oss. Vi behöver initiera och leda samtalet.
Vill vi mot ett samhälle där plasten fyller garderoberna men måltiden förlorar sitt värde? Eller mot en framtid där vi bygger något större – där människor, djur, natur och klimat hålls samman av samma måltid.
Köttet vi producerar är inte bara mat, det är ett ekosystem, ett jobb, en trygghet, en doft av sommarkväll med grilltången i handen.
Kostråden är här och känslostormarna haglar när Livsmedelsverket ber oss äta mindre kött. Mat är känslor. Mat är politik. Mat är klimat, ekonomi och kultur.
Korna och livsmedelsproduktionen får ofta bära skulden för att hållbarheten inte går åt rätt håll, trots att vi har hälften så många kor som för 100 år sen.
Vi som bransch ska så klart tåla granskning och ifrågasättande. Vi liksom alla andra får aldrig sluta ta steg för att bli bättre och mer hållbara. Men det handlar inte bara om det…
350 gram i veckan. Det är den maxmängd rött kött man ska äta i veckan enligt förslag till kostråd som presenterats.