Sverige har röstat och vi har ett resultat, typ, eller snart.
Valet är över och flödena fylls av analyser. Vem vann? Vem förlorade? Vem svek vem? Absolut. Men den mest spännande frågan är väl ändå: varför? Varför spretar resultatet åt alla håll? Svaret är kanske enkelt. För att det är så människor är, olika.
Vanligt folk alltså
Det finns mer att hämta ur ett val än hur mandaten fördelas. Miljontals människor har lagt lappar i kuvert och vi får en rätt fantastisk ögonblicksbild över vad vanligt folk tycker.
Man får vara arg, glad, besviken eller fira, men den stora slutsatsen torde ändå vara att människor är sjukt dåliga på att passa i två färdiga paket.
Tuffare klimatpolitik och billigare bensin. Högre välfärd och lägre skatt. Stark svensk beredskap och billigare mat. Stå på klimatdemonstration ena dagen och klicka hem 22 paket från Temu nästa. Älska svenska mervärden ända tills prisskillnaden blir för stor och Lidl öppnar butik på NK.
Alla de där motsägelserna är ju egentligen bara som människor är mest. Mitt i livet och världen. Inte något att bli frustrerad över. Det är information. Och den kan vi göra något med.
För medan vi håller på här hemma…
…fortsätter resten av världen, utan att vänta in svensk regeringsbildning.
I USA har kongressen skickat ett lagförslag till Trump som öppnar för tullar på upp till 100 procent mot länder som köper rysk olja. I Hormuz, där runt en femtedel av världens olje- och gasflöden passerar, har trafiken vissa dagar gått från omkring 125 fartyg till fyra. Fyra. Och Riksbanken varnar samtidigt för behov av räntehöjningar, eftersom störningar i världen kan pressa upp inflationen igen. Stalltips? Det kanske inte är bensinskatten som blir vårt mest akuta problem?
Vi är en liten jolle på ett rätt stökigt hav. Då känns det rätt marginellt att härja om vem som gratulerar vem till att hålla i rodret. Frågan är väl egentligen om båten klarar sjön.
Och så vår egen lilla soppa
Det svenska köttets utmaningar fanns långt före valet och kommer leva långt efter mandatperioden. Importen har tagit mark från svenskt när produktionen behöver öka. Samtidigt har vi kostråd åt ena hållet, beredskapsmål åt det andra och klimat- och hållbarhetsmål som marsipantäcke över hela härligheten.
Var för sig finns ofta en god tanke. Ihop blir det stökigt.
Samtidigt har vi en så jäkla bra produktion att bygga på, starka svenska mervärden och konsumenter som faktiskt bryr sig om ursprung. Det här är inte ord för att låta lite peppig. Det här är fakta. Dessutom ökade antalet nötkreatur 2025 efter flera års nedgång. Det finns en robust bas och bra saker händer här och nu alltså.
Okej, så nu då?
Det är rätt stor överkurs att försöka ge sig på Trump eller Hormuz. Men vi kan göra en hel del för att i alla fall få vår lilla jolle sjöduglig. Och för Svenskt Kött finns det här några rätt självklara saker att hålla ögonen på oavsett vem som får nycklarna till Rosenbad.
Först: få fart på det svenska igen. Alla är ju så jäkla överens om att Sverige behöver producera mer mat. För beredskapen, för att skapa sysselsättning och utveckling i hela landet, för hållbarhet. Då är det lite bakvänt att importen samtidigt får ta mark från en produktion vi säger att vi vill bygga upp.
Svenska mervärden. Älskade av alla. Betalda av…vem? Hög djurvälfärd och låg antibiotikaanvändning är en jäkla styrka, men det kostar. När billigare import ligger bredvid i kyldisken blir hålla-tummarna-strategin att konsument ska fortsätta välja svenskt oavsett pris en svajig finansieringsmodell.
Klimatpolitik. Kan vi sluta applådera påhittade framsteg bara för att produktionen försvinner? Mindre utsläpp är bra. Mindre svensk produktion är inte automatiskt samma sak. Om importen fyller luckan har vi som mest lyckats flytta problemet – och tappat en produktion som faktiskt har mycket att bidra med i omställningen.
Offentliga kök. Här blir det extra festligt. Samma samhälle vill ha bättre hälsa, klimatnytta, beredskap och mer svensk mat tills lunchen ska beställas och något av målen plötsligt får feeling och tar hela tallriken. Offentliga pengar måste tåla fler än en tanke samtidigt.
Beredskap. Mer vardag, mindre bunkring. Beredskap byggs av gårdar, djur, slakterier, foder, transporter och människor som får allt att fungera en helt vanlig dag. Vi har mycket av det kvar. Frågan är hur mycket vi tänker ha kvar när dagen inte längre är vanlig.
Och där är vi tillbaka hos vanligt folk. De kommer fortsätta vilja både och. Billigt och bra. Klimat och bekvämlighet. Beredskap och låga priser.
Men både och kanske inte är problemet.
Sverige behöver ju också både och. Klimatambition och matproduktion. Höga krav och konkurrenskraft. Beredskap och en marknad som fungerar.
Det är inte konsumentens jobb att ensam reda ut allt det där. Det kommer heller inte magiskt börja gå ihop bara för att regeringsfrågan till slut landar. Svenskt Kött kan däremot fortsätta vara lite besvärliga, peka när saker inte går ihop och gärna göra det innan importen hunnit bli facit.
