Vi har på 150 år inte haft så få nötkreatur som vi har i Sverige idag. Sedan andra världskriget har antalet nötkreatur halverats. Då hade vi 3 miljoner djur, idag har vi 1,4 miljoner nötkreatur. Till och med på 1800-talet var antalet fler med ungefär 2 miljoner nötkreatur i Sverige.
Anledningen? Jo – det har visat sig att vi klarar oss ändå trots att vi blir fler på planeten. Djuren som finns idag producerar mer. De är större och avkastar både mer mjölk och kött. Vi har också breddat vår kost och äter inte bara det vi kan producera själva. Det finns andra i världen som kan förse oss med mat, så idag importerar vi typ hälften av den mat vi äter.
Maten har tagits för given
Hundra år av fred, frihet och välstånd i kombination med tillgång till världens alla marknader har lett till att vi i vår del av världen lärt oss att ta maten för given. Det är inte många som ifrågasätter om den här utvecklingen varit bra och om det är rimligt att göra sig så starkt beroende av andra. Det har liksom bara fått rulla på. Förutom när det gäller en fråga. Den som handlar om hållbarhet. Här har vågorna gått höga och debatten varit het. Med en ökad produktion inte bara hos oss utan i världen är det miljön som betalat priset och en välbehövlig debatt kring hållbarhet har pågått under decennier.
Sverige – en av världens mest hållbara produktioner
I Sverige har vi lyckats väl. Den svenska animalieproduktionen har idag ett av världens lägsta klimatavtryck och vi är ett av de länder i världen som använder minst antibiotika. Vi är effektiva och produktiva och har systematiskt minskat produktionens miljöpåverkan på bred front samtidigt som avkastningen ökat. Det är beundransvärt. Har det gett svenskt jordbruk fördelar? Nja. Efterfrågan har varit god då konsumenterna föredrar och har förtroende för den svenska maten och det svenska köttet. Däremot har korna och livsmedelsproduktionen för många gånger fått bära skuld för att hållbarheten inte går åt rätt håll. De där korna som idag alltså är hälften så många som för 100 år sedan. Frustrationen hos Sveriges bönder har varit stark – istället för att få bekräftelse, lönsamhet, engagemang, investeringar och utveckling har man behövt slåss om allt från att jordbruk är klassat som en miljöfarlig verksamhet till att köttet ska ut ur skolköken i klimatets namn.
Sverige har halverat antalet kor
Trots att vi halverat antal kor under de senaste 100 åren fortsätter visst klimatförändringarna ändå. Lösningen var inte att eliminera de svenska korna. Lösningen var inte höjda krav och ambitioner för att driva fram ett ännu mer hållbart matsystem. Ni vet, den där svenska livsmedelsproduktionen som redan är bland världens bästa och mest hållbara.
Trots att vi halverat antal kor under de senaste 100 åren fortsätter visst klimatförändringarna ändå. Lösningen var inte att eliminera de svenska korna.
Det svåra kommer bli svårare
Och nu brinner världen. Grundläggande element som demokrati, frihandel och fred är hotade i vår omvärld. En labil ledare i öst och en i väst tävlar om att vara katalysatorer för ett ökat kaos. Klimatförändringarna fortgår, vilket uppenbarligen kommer göra det än svårare att producera mat. Torkan 2018 och missväxt 2023 rubbar vårt matsystem så att vi 7 år senare fortfarande lider av konsekvenserna. För mycket vatten och för lite vatten stjälper snabbt förmågan till att ha en stabil livsmedelsproduktion. Och just i detta läge, och även delvis på grund av detta läge, gapar kötthyllorna tomma i butikerna. Det är brist på nötkött, det är brist på djur och det är framför allt brist på bönder. Kostnaderna har varit för höga, riskerna för stora, vädret för oregerligt, ifrågasättandet för dränerande och lönsamheten för låg.
Öka produktionen
Det är allvar nu. Vi kan inte luta oss mot att andra ska lösa våra behov oavsett om det handlar om frihet, fred och demokrati eller mat på bordet. Europa och Sverige ska stå på egna ben nu vilket betyder att vi alla behöver vara med och bidra där vi står. Det handlar egentligen bara om en sak och det är att öka produktion. Och ska produktionen öka behöver någon betala och här har vi alla ett ansvar att ta. För konsument handlar det om att fortsätta välja och betala för det svenska köttet och den svenska maten. Det handlar inte om val och preferens längre. Det handlar om att vi alla faktiskt behöver ta ansvar för att ha mat på bordet både idag och i framtiden.
