Lammrostbiff har börjat styckas ut och säljas på allt fler ställen. Och vad passar till, om inte potatisgratäng? Väljer du en rostbiff med kappa steker du den med fördel med fettsidan neråt i pannan först. Fettet smälter då ner och ger ett gott fett att steka i och man behöver inte tillsätta extra smör eller olja. Skär gärna skåror i fettsidan innan du steker köttet så släpper den ifrån sig fettet lättare. Det här receptet kan du använda som grundrecept för stekning av lammrostbiff i bit.
4 portioner
600 g lammrostbiff
salt och malen vitpeppar
smör till stekning
Potatisgratäng:
700 g mjölig potatis
1 ½ dl grädde
1 ½ dl mjölk
½ tsk salt
1 krm grovmalen svartpeppar
1 tsk smör
Till servering:
ugnsbakad vitlök
smörslungade stora vita bönor
Börja med potatisgratängen:
Värm ugnen till 150°. Skala och skär potatisen i 3 mm-skivor. Lägg skivorna i kallt vatten i 10 minuter. Ta upp och torka skivorna på hushållspapper. Smörj en ugnssäker form. Varva potatisskivorna i formen med salt och peppar emellan.
Värm grädde och mjölk i en kastrull. Häll blandningen över potatisen så att det knappt täcker. Klicka smör överst. Grädda mitt i ugnen i 60−75 minuter tills potatisen är mjuk, grädden har sugits upp och ytan är gyllengul.
Krydda köttet med salt och peppar. Hetta upp smöret i en stekpanna. När smöret tystnar är det dags att lägga ner köttet.
Bryn köttet tills det får fin yta. Lägg då på ett lock, sänk värmen till låg och efterstek köttet. Beräkna tillagningstiden till mellan 10 och 40 minuter beroende på storleken på köttbiten och önskad innertemperatur. 57° ger rött kött, 65° rosa och 75° helt genomstekt. Låt köttet vila 15 minuter innan du skär upp.
Skär köttet i skivor och servera med potatisgratäng, ugnsbakad vitlök och smörslungade stora vita bönor.
Tips:
Köttet kan även efterstekas i ugn på 175°.
Får och lamm är duktiga naturvårdare. Där de betar ser de till att landskapen hålls öppna och vackra. Och det gör i sin tur att blommor, fåglar och insekter kan leva gott. Får betar gärna också löv från olika slags träd och buskar, även taggiga, vilket gör att de är suveräna på att öppna upp igenväxta marker. Det bidrar till att höga natur- och kulturvärden kan bevaras i betesmarkerna.
