Det är något märkligt passande med att summera 2025 just dagarna före jul, för om det finns en tid då svenskarnas relation till mat, tradition och trygghet blir tydlig, så är det nu.

Branschen kan inte sitta still och vänta på att någon annan definierar hållbarhet åt oss. Vi behöver initiera och leda samtalet.

Vill vi mot ett samhälle där plasten fyller garderoberna men måltiden förlorar sitt värde? Eller mot en framtid där vi bygger något större – där människor, djur, natur och klimat hålls samman av samma måltid.

Köttet vi producerar är inte bara mat, det är ett ekosystem, ett jobb, en trygghet, en doft av sommarkväll med grilltången i handen.

Kostråden är här och känslostormarna haglar när Livsmedelsverket ber oss äta mindre kött. Mat är känslor. Mat är politik. Mat är klimat, ekonomi och kultur.

Korna och livsmedelsproduktionen får ofta bära skulden för att hållbarheten inte går åt rätt håll, trots att vi har hälften så många kor som för 100 år sen.

Vi som bransch ska så klart tåla granskning och ifrågasättande. Vi liksom alla andra får aldrig sluta ta steg för att bli bättre och mer hållbara. Men det handlar inte bara om det…

350 gram i veckan. Det är den maxmängd rött kött man ska äta i veckan enligt förslag till kostråd som presenterats.

Sommartider. Sol och bad och gröna ängar. Sommaren gör så klart sitt, men har ni märkt att det är som ett annat lugn omkring oss? Men, man kanske inte ska ropa hej ännu…

Köttet är hett. Från att köttet under många år betraktats som skamfullt, ohälsosamt och en klimatbov, är det nu precis tvärt om.

I år känns det mer viktigt än någonsin att kunna få lite julefrid tillsammans med nära och kära.

Är de som opponerar sig mot näringsrekommendationerna bakåtsträvande egoister? Eller är det myndigheternas personliga värderingar som driver arbetet?