Jaha, då var det dags igen. Den där tiden när man ska känna julefriden sänka sig, ta sig tid att reflektera över året som gått, påminnas om motgångar och medgångar. I år känns det mer viktigt än någonsin att kunna få lite julefrid tillsammans med nära och kära. Jag vet inte hur ni känner men tänker att det nog är många som helst av allt bara skulle vilja radera det här året ur historien. Hoppa över hela jäkla 2023.
Ekonomisk kris, växande gängkriminalitet, ökat terrorhot mot Sverige och så kan man inom vår bransch dessutom addera lite fler perspektiv. Kraftigt ökade kostnader, skenande inflation, en minskad livsmedelsmarknad. Inte nog med att kostnader stiger och värdet minskar, nu ska man visst också förhålla sig till en situation som inte präglas av ständig tillväxt.
Växtodlingsåret var en bergochdalbana från början till slut. Kallt, blött, hett, torrt, blött, blött och så lite mer kallt på det och så varmt. Det enda som gick jättebra att producera var egentligen foder. Och som inte allt ovan var nog så kastades det in ytterligare ett stresstest när Sverige fick sitt första utbrott av afrikansk svinpest utanför Fagersta under hösten.
Fokus på arbetet med nationella kostråden
I allt det här ska också jobbet göras. Och i vårt fall, alltså där vi på Svenskt Kött befinner oss, har ett stort fokus legat på arbetet med de kommande nationella kostråden. De råd som ska ge oss konsumenter och menyplanerare i de offentliga köken vägledning kring hur vi ska äta för att både vi själva och planeten ska må bra. Det vill säga om vi har råd. Eller om det finns någon mat att vägleda kring. Eller om vi tar oss igenom krig och kriminalitet. Eller pandemin och sjukdom. Men om allt det där fixar sig så finns det alltså ett arbete som kan hjälpa oss att välja rätt.
Det är en rätt becksvart bild som målas upp, och ni får tycka att jag är jobbigt positiv och naiv – men jag tycker faktiskt inte att det bara är dåligt med alla dessa utmaningar. Vi i Sverige har levt i en skyddad verkstad under så många decennier. Haft det så bra som man bara kan ha det. Det mesta har handlat om val; vad man känner för och tycker, snarare än vad man kan, behöver eller måste. Särskilt från vårt perspektiv, vi som jobbar med eller företräder primärproduktionen, har under decennier haft enorma utmaningar med att få samsyn i samhället kring vad som krävs för att vi ska kunna producera mat både idag och i framtiden. Och nu händer allt det där som skulle kunna hända, samtidigt. Nu står vi mitt i verkligheten och ingen jäkel kommer undan. Det enda som återstår är att ta tag i den.
Livsmedelsverket har tagit steg från att prata en näve nötter om dagen till att istället lyfta köttet som ett näringstätt livsmedel.
Det händer någonting när det inte bara är prat och ord, utan när man faktiskt får uppleva effekterna av skeenden och beslut i realtid. Det snabbar på förflyttningen av värderingar och tyck och tänk. Livsmedelsverket har tagit steg från att prata en näve nötter om dagen till att istället lyfta köttet som ett näringstätt livsmedel och betonar vikten av en stark svensk produktion i sina seminarier. Hur NNR-arbetet till slut landar vet vi inte, men vi får vara lite hoppfulla.
Den största elefanten i rummet – de fossila källorna
LRF:s kommungrupp i Laholm lyckades samla 100 medarbetare i skolköken och inom äldreomsorgen för att ge sig ut på gårdsbesök och prata kött och mjölk tillsammans med oss på Svenskt Kött och LRF Mjölk. En helt otrolig bedrift, men jag tänker att samtiden har hjälpt till. Det är alltså inte främmande för skolmatspersonal att ge sig ut på stallbacken när LRF bjuder in.
Klimattoppmötet i Dubai pratade INTE om kornas klimatpåverkan utan tog äntligen tag i den allra största elefanten i rummet, nämligen de fossila källorna. I Novus undersökning kring konsumenternas syn på kött svarade hela 96 procent att de äter kött. När samma frågor ställdes 2018 var det enbart 70 procent som sa att de åt kött. Å andra sidan var vegotrenden väldigt stark detta år och många påstod att de inte åt kött. Nu är läget ett annat.
Ur kris kommer utveckling
Kaos kan aktivera en väldigt hälsosam pragmatism, och vill det sig riktigt väl öppnar kris upp för en vilja att prata, träffas, nöta och skava och till slut hitta samsyn – som man gjort i Laholm eller på Livsmedelsverket. Nu sitter vi alla i samma båt och det är bara upp till oss som bor och verkar i det här landet att se till att vi tar oss framåt. Ur kris kommer utveckling, säger man ju, och utifrån dessa trippel-kvadrupel-kriser kan vi se fram emot en sjuhelsikes utveckling.
Nu ser vi fram emot lite jul med nära och kära. Svensk mat på julbordet med framför allt julskinkan som fortsatt försvarar förstaplatsen som favorit. Nu njuter vi av god mat och närvaron av våra nära och kära. Samtidigt blickar vi på Svenskt Kött framåt mot 2024 då vi ska se till att ännu fler förstår vikten av en stark animalieproduktion som en ryggrad inom svensk livsmedelsproduktion. Det går inte längre att blunda för att svensk matproduktion, djuren i produktionen och köttet på tallriken har en självklar plats i framtiden. Precis som julskinkan på julbordet.
God jul på er alla!
