Vilken beredskap har vi egentligen?
Vi har inte upplevt verklig hunger i Sverige på flera generationer. Våra matkorgar fylls året om, dygnet runt av matvaror från hela världen utan att vi tänker på hur. Men vid en kris är det inte självklart. När gränser stängs, importen störs och den egna produktionen minskar, står hela vår livsmedelsförsörjning på spel – men hur väl rustade vid en kris är vi?
Om importen stryps och produktionen störs blir vår egen produktion av såväl spannmål som mjölk och kött avgörande för att hålla befolkningen mätt och trygg. Det blir viktigt att se över vilken beredskap vi har egentligen.
Kan vi producera den mat vi behöver?
I rapporten Livsmedelsförsörjningen i siffror djupdyker Livsmedelsverket och Jordbruksverkets lite mer i frågan. Hur ser livsmedelsförsörjningen ut och vilken beredskap har vi egentligen? Vilken förmåga skulle vi ha att själva kunna producera den mat vi behöver?
Ett normalår producerar Sverige tillräckligt med mat för att förse 14 miljoner människor med mat, i kalorier räknat. Vi producerar alltså fler kalorier än vad vi i Sverige med våra 10 miljoner människor behöver, men här finns det några viktiga MEN…
- Siffran är baserad på vad Sverige producerar ett ”normalår”. Men kan vi producera lika mycket mat under en allvarlig kris som under ett ”normalår”? Troligtvis skulle produktionen minska något.
- Idag är varannan tugga importerad. Importen kommer vara viktig även i en krissituation, men vi kan inte helt förlita oss på den.
- Mat måste produceras och levereras i hela Sverige, året om. I olika delar av landet är förutsättningarna olika för vilka livsmedel som kan produceras. I Sverige odlas mycket spannmål, framför allt i slättbygderna i Skåne, Västergötland och Uppland. Men det går inte att odla spannmål i all mellanbygd eller skogsbygd på grund av jorden och klimatet där. Även där behöver vi kunna producera mat, men på ett sätt som är gynnsamt av de givna förutsättningarna. Gräs kan växa i hela Sverige och därför är de gräsätande djuren viktiga för vår beredskap. Köttproduktionen spelar således en viktig roll i vår självförsörjning av mat.
- Både nöt- och lammproduktion är relativt robust vid en kris. Djuren kan äta gräs som vi människor inte kan äta och omvandla det till mjölk och kött som blir näringsrik mat till oss. Vi kan hålla djur i hela Sverige, även där det inte går att odla annat. Mjölk och kött kan dessutom produceras året om, till skillnad från spannmål, frukt och grönt som bara produceras under en kortare tid av året.
- Grisar har en annan uppfödningsform. Men grisar kan äta restprodukter från livsmedelsindustrin och spannmål av lägre klass vilket ger en väldigt resurseffektiv produktion. Även om grisproduktionen är mer beroende av insatsvaror än nöt- och lammproduktion, så är den väldigt effektiv och kan ge mycket näring till befolkningen.
- Att äta vilt framförs ofta som ett argument mot att hålla djur för mat utan att utesluta kött på tallriken. I beredskapssammanhang är det en väldigt kortsiktig lösning. Om vi sköt hela Sveriges viltstam skulle det räcka till 1,2 procent av vårt energibehov under ett år. Men då skulle vi inte ha något vilt alls kvar efter det.
En trygg livsmedelsförsörjning bygger på att vi kan producera och leverera mat i hela landet, året om. Köttproduktionen är en viktig del av lösningen, inte minst eftersom djur kan omvandla gräs och restprodukter till näringsrik mat.
Därför behövs djuren för vår livsmedelsförsörjning
Att ha en fungerande köttproduktion inom landet är alltså viktigt för vår beredskap. Tyvärr består den idag av en alldeles för liten del av de livsmedel vi producerar i landet. Enligt rapporten står den svenska produktionen av kött för 162 kalorier per person och dag. Då är nötkött, griskött, lammkött, kyckling och vilt medräknat. Vi har brist på både svenskt nötkött och svenskt lammkött i Sverige idag – de produktioner som står sig bäst i händelse av en allvarlig kris. Att bygga upp produktionen till en nivå som ger en trygg livsmedelsförsörjning tar tid, minst ett men snarare flera år.
I en kris är det avgörande att vi nyttjar våra resurser på ett klokt och effektivt sätt. Med en stärkt inhemsk produktion riskerar vi inte att stå hungriga när krisen slår till. Svenskt kött kan vara skillnaden mellan brist och mat i magen.
