För ett år sedan var läget på köttmarknaden ganska lätt att förstå. Det fanns för lite svenskt nötkött. Det märktes i butikshyllorna, priserna steg och frågan om hur Sverige skulle kunna producera mer kött hamnade högt på dagordningen. Nu ser det annorlunda ut. Hyllorna är åter välfyllda och det är lätt att tro att bristen är över. Men så enkelt är det inte.
Sverige producerar fortfarande betydligt mindre kött än vi äter. Enligt Jordbruksverkets senaste marknadsbalanser stod svensk produktion under 2025 för 54 procent av nötköttet och 23 procent av lammköttet som förbrukades i Sverige. För gris var motsvarande andel 81 procent och för matfågel 75 procent. För nötkött minskade dessutom den svenska andelen från 57 till 54 procent mellan 2024 och 2025.
Att köttdiskarna inte längre är halvtomma beror alltså inte på att vi ökat den svenska produktionen. Importen har fyllt ut tomrummet.
Från brist till hårdare konkurrens
När det finns ont om svenskt kött är läget ganska enkelt. Efterfrågan är större än tillgången vilket gör att priserna stiger och det som produceras blir sålt.
Men detta förändras när mer import blir tillgängligt. Fler alternativ gör att konkurrensen ökar. Priset får större betydelse både för dig som handlar mat och för restauranger, handel och livsmedelsindustri.
Läget är olika beroende på köttslag. Svenskt nötkött har blivit betydligt dyrare senaste året samtidigt som produktionen fortfarande är låg. Griskött ligger generellt på en lägre prisnivå och kan därför bli ett attraktivt alternativ för den som vill hålla nere matkostnaden.
Även på EU-nivå går köttslagen åt olika håll. I EU-kommissionens senaste marknadsprognos väntas produktionen av nötkött minska under 2026 och 2027, medan fågelproduktionen fortsätter att växa. För griskött är bilden mer stabil.
Det handlar alltså inte bara om valet mellan svenskt och importerat. Konsumenten väljer också mellan nöt, gris, lamm och kyckling och priset spelar stor roll.
För restauranger och livsmedelsföretag kan prisskillnaden mellan svensk och importerad råvara få ännu större betydelse.
Och här finns en av de viktigaste frågorna på marknaden just nu:
Sverige kan fortfarande producera för lite kött totalt samtidigt som det blir svårt att sälja allt svenskt kött om prisskillnaden mot importen eller mellan köttslagen blir för stor.
Vilja räcker inte för att producera mer
Sverige har tydliga ambitioner om att öka livsmedelsproduktionen. I Jordbruksverkets föreslagna produktionsmål ska den svenska andelen år 2035 öka till 65 procent för nötkött, 95 procent för griskött, 30 procent för lamm och 85 procent för matfågel. Regeringens Livsmedelsstrategi 2.0, följer samma linje, med målet att stärka livsmedelskedjans konkurrenskraft och öka den svenska livsmedelsproduktionen.
Det är viktiga ambitioner. Sverige behöver producera mer mat för jobben, landsbygden och inte minst vår beredskap.
Men fler djur kommer inte bara för att vi bestämmer att produktionen ska öka.
För en bonde är beslutet att skaffa fler djur, bygga ett nytt stall eller investera på gården ett beslut som behöver hålla många år framåt. Då räcker det inte med ett bra pris under några månader. Det måste finnas en tro på att efterfrågan och lönsamheten finns kvar även i framtiden.
Därför blir marknaden så viktig. När bristen var som störst pratade vi mycket om hur vi skulle få fram mer svenskt kött. Det är i allra högsta grad en relevant fråga, men den ökade importen gör att vi också behöver prata om hur vi ser till att det svenska kött som produceras faktiskt hittar sin marknad. De två sakerna hänger ihop.
Sverige påverkas av det som händer långt bort
Sverige är samtidigt en liten del av en mycket större köttmarknad.
Globalt fortsätter efterfrågan på kött att öka. OECD och FAO räknar med att världens köttkonsumtion ökar med omkring 12 procent fram till 2035. Fågel står för en stor del av den globala tillväxten och den största ökningen sker i länder där befolkningen växer och fler människor får bättre ekonomi. I rikare länder går utvecklingen långsammare och på flera håll minskar köttkonsumtionen. Vi har också lärt oss hur snabbt spelplanen kan förändras.
Smittor, krig, energipriser och nya handelsregler kan på kort tid flytta stora mängder kött mellan olika delar av världen.
Just nu finns till exempel en osäkerhet kring Brasiliens handel med EU. Från den 3 september börjar nya EU-krav på användningen av vissa antimikrobiella ämnen att tillämpas på import. Brasilien finns ännu inte med bland de länder som fått klartecken enligt de nya kraven, samtidigt som landet har ändrat sina kontrollsystem för att försöka uppfylla EU regler.
Om handeln begränsas kan det påverka både tillgång och priser i Europa inte minst på fågel, där Brasilien är en stor leverantör till EU.
Och när Sverige redan importerar en stor del av framför allt nöt- och lammköttet spelar sådana förändringar också roll här hemma.
Politiken drar åt flera håll samtidigt
Men det är inte bara marknaden som påverkar hur tillgången ser ut i framtiden. Också politiska beslut påverkar och här är signalerna lite motstridiga.
Å ena sidan finns tidigare nämnda mål om en ökad livsmedelsproduktion i Regeringens Livsmedelsstrategi men å andra sidan har vi de svenska kostråden från Livsmedelsverket som säger att vi bör äta högst 350 gram tillagat rött kött i veckan och bara en mindre del chark.
På EU-nivå har synen på animalieproduktionen börjat förändras. I juli presenterade EU-kommissionen en ny EU-strategi för animalieproduktionen, där djurhållningen beskrivs som viktig för Europas livsmedelsförsörjning, ekonomi och landsbygd.
Hållbarhet och djurvälfärd är fortsatt viktiga frågor. Men nu talas också betydligt mer om konkurrenskraft, smittskydd, beredskap, minskat importberoende och om att stärka den europeiska animalieproduktionens långsiktiga motståndskraft.
Det flyttar diskussionen.
Frågan behöver inte bara vara hur mycket kött vi äter.
Minst lika viktigt är vilket kött vi äter, var det produceras och under vilka villkor.
Sverige behöver inte ha som mål att alla ska äta mer kött. Men om vi menar allvar med att öka svensk livsmedelsproduktion och stärka vår beredskap behöver en större del av det kött och den mat som faktiskt äts kunna produceras här.
Så vad blir viktigt nu?
För dig som konsument blir ursprunget kanske ännu viktigare när hyllorna är fulla och alternativen är många.
När svenskt kött var svårt att få tag på var det lätt att förstå varför produktionen behövde öka. När det åter finns gott om kött i disken kan det vara svårare att se sambandet.
Men det finns där.
Dina val är viktiga för det vi väljer idag påverkar vilka investeringar svenska bönder vågar göra för framtiden.
För bonden handlar det om långsiktighet. Framför allt nötköttsproduktion går inte att öka snabbt. Fler djur och nya investeringar tar tid, och framtidstro byggs över år inte kvartal.
Och för hela kedjan från gård till butik och restaurang handlar det om att hitta ett värde för hela den svenska råvaran. Ett djur består inte bara av de mest efterfrågade detaljerna. Ska svensk produktion kunna växa behöver hela djuret hitta sin plats i butik, på restaurang, i chark, i andra livsmedel och i offentliga kök.
Vi behöver fortsätta förklara varför svensk produktion har ett värde: låg antibiotikaanvändning, god djurhälsa, höga krav, öppna landskap, jobb och en starkare svensk livsmedelsberedskap.
Men det räcker inte att människor tycker att svenskt kött är bra.
Det måste också väljas.
Konsumenterna behöver kunna göra ett medvetet val i butiken. Restauranger, handel och livsmedelsföretag behöver hitta en marknad för hela den svenska råvaran. Och bonden behöver känna en tillräcklig trygghet i att efterfrågan kommer finnas kvar för att våga investera för framtiden.
För ett år sedan bristen på svenskt kött i fokus. Nu handlar en stor del av arbetet för både bransch, producent och politik att se till att vi i Sverige både kan producera mer svenskt kött och samtidigt också se till att det kött som produceras faktiskt efterfrågas och köps.
Det är först när de två delarna hänger ihop som vi kan bygga en starkare svensk köttproduktion inte bara för nästa år, utan för lång tid framåt.
