Det sägs ofta att det är mer klimatsmart om vi människor äter grödorna direkt istället för att djuren ska äta dem. Visst kan det vara så, men det resonemanget utgår ofta från att vi har förutsättningar att odla det vi vill äta och att vi vill äta allt som produceras. När det gäller livsmedelsproduktionen i Sverige så finns det många fördelar med att ha både växtodling och djurhållning.
Djuren har vissa fördelar som vi människor inte har. Djuren kan äta sånt vi människor inte kan äta, till exempel gräs, och gräs har vi mycket av i Sverige. Djuren kan också äta sådant som vi människor inte vill äta. Det kan vara restprodukter från livsmedelsindustrin eller spannmål som har för låg kvalitet för att bli mat för människor. Djuren kan alltså omvandla gräs och restprodukter, som vi människor varken kan eller vill äta, till ännu bättre proteiner och näring i form av kött och mjölk.
Vidare har odlingen av grödor olika förutsättningar beroende på var i världen, eller i Sverige de produceras. Klimat, jordstruktur och hur landskapet ser ut spelar in här. På den mark som inte är så bördig eller som ligger i ett kallare och kargare klimat längre norrut kan det vara svårt att odla grödor till oss människor, men det går bättre att odla foder. På så sätt kan vi få mat även från dessa marker. Den absoluta merparten av fodret som odlas i Sverige är gräs (vall) och den odlas till största delen på de jordar där det inte går att odla annat än just gräs. Sådana marker har vi mycket av i Sverige.
Det går inte alltid att odla spannmål
Även där åkermarken är bördig går det inte att odla samma sak varje år. Därför varierar man odlingen mellan spannmål, oljeväxter, baljväxter eller gräs och klöver (vall). Att odla just vall ger marken värdefull återhämtning, mullhalten och bördigheten ökar och det är också ett sätt att minska trycket från skadegörare och svampsjukdomar, så att mindre bekämpningsmedel behöver användas när det är dags att sätta igång med växtodlingen igen. Att odla foder är dessutom ofta mindre krävande för marken.
Osäkerheterna i odlingen är en till sak man behöver ta hänsyn till. Alla som någon gång odlat – oavsett om man är bonde med många hektar eller om man odlar på en liten plätt i sin trädgård – vet att väder, vind, jordart eller angrepp från insekter, skadegörare eller röta påverkar hur växterna mår. Allt detta påverkar skördarna och grödans kvalitet. När grödan av någon anledning får en lägre kvalitet än det som krävs för att blir mat till människor, så kan vi ge det till djuren, som i sin tur kan omvandla det till prima mjölk och kött. På det sättet är djuren också viktiga för vår beredskap. När skörden slår fel så kan skörden ges till djuren och djuren kan förse oss med livsmedel.
Det finns alltså ett samspel mellan växtodling och djurhållning, där mycket av växtodlingen går till humankonsumtion, men när det av olika anledningar inte går att odla grödor till människor eller ta vara på det som producerats så kan dessa resurser användas inom djurhållningen. Djurhållningen producerar sen livsmedel, men också gödsel som behövs för att ge näring till det som ska odlas nästa år.
