RISE (Research Institute of Sweden) har nyligen släppt nya siffror på svenskt nöt- och lammkötts klimatpåverkan, men i den senaste rapporten har de också adderat andra perspektiv av hållbarhet. För första gången har till exempel de betande djurens positiva påverkan på biologisk mångfald också inkluderats i beräkningarna, vilket sätter de betande djuren i annan position vad gäller miljöpåverkan.
Samtidigt har också Rise inkluderat mulljordarnas konstanta utsläpp av växthusgaser i beräkningarna. Låter det krångligt? För att förstå vad RISE rapport faktiskt säger om Sveriges köttproduktions miljöpåverkan har vi tagit hjälp av nötköttsexperten Anna Jamieson, verksamhetsledare för Naturbeteskött i Sverige och styrelseledamot i Sveriges Nötköttsproducenter.
Vad är livscykelanalys? Den metod som används för att räkna ut ett livsmedels klimatpåverkan kallas för livscykelanalys (LCA). Metoden skapades redan på 60-talet inom processindustrin. Livscykelanalyser används främst för att se var den största miljöpåverkan finns i en produkts livscykel – framställningen av råvarorna, själva tillverkningen, förpackningen eller transporterna. Då är det ett bra redskap för att se vad som behöver förbättras eller för att jämföra två produkter som tillverkas på samma sätt i en fabrik.
Unikt och positivt att se till flera perspektiv
— Det nya i LCA-beräkningen är att den redovisar såväl nötköttets negativa klimatpåverkan som dess positiva påverkan på biologisk mångfald, vilket är både unikt och mycket positivt då det bidrar till att sprida kunskap om den nytta betesdjuren gör i landskapet. Hittills har enbart negativ påverkan på naturvärden kunnat läggas in i LCA-beräkningar men här används en modell för poängsättning av positiv påverkan på biologisk mångfald. säger Anna Jamiesson som varit aktiv i RISE-projektets referensgrupp.
Anna menar att Rise nya rapport nyanserar hur olika produktionssätt påverkar klimatet och naturen på olika sätt. Här kommer några exempel:
— Helt i linje med tidigare kunskap har uppfödningssystem som bygger på kalvar från mjölkbesättningar lägre klimatgasutsläpp än de system som föder upp kalvar från dikobesättningar. Det beror på att mjölkkons klimatutsläpp fördelas på både hennes mjölkproduktion och kalv, medan hela dikons klimatutsläpp belastar kalven och därmed köttproduktionen.
— När det kommer till positiv påverkan på biologisk mångfald blir förhållandet det omvända. Dikon och hennes kalv betar på naturbetesmarker vilket skapar en stor positiv miljöpåverkan, medan mjölkkon och hennes kalv finns i mer intensiva system med bete på vall och uppfödning på stall.
— Uppfödning av stutar som är födda på mjölkgårdar skapar en brygga mellan dessa två motpoler. Kalven har en lägre klimatpåverkan tack vare mjölkkon och har genom den betesbaserade uppfödningsmodellen också hög positiv påverkan på biologisk mångfald.
Vidare säger hon I det sammanslagna resultatet för både klimat- och miljöpåverkan hamnar kött från en mjölkrasstut mycket nära resultatet för kött från en intensivt uppfödd mjölkrastjur.
Framtidens lösningar är med i beräkningarna
Den nya rapporten från RISE presenterar också beräkningar av hur åtgärder, dels i dagens produktionssystem och mer långtgående förändringar i produktionen, skulle kunna sänka svensk nötköttsproduktions klimatpåverkan ännu mer.
— Nötköttets klimatpåverkan skulle kunna sänkas med mellan 24–33 procent om förändringar görs i tekniken för gödsellagring och – spridning, kombinerat med nitrathämmande tillsatser i gödseln och användning av fossilfri energi. säger Anna.
— Nötköttets klimatpåverkan skulle kunna sänkas ytterligare med 20 procent via effektivitetshöjande åtgärder, till exempel högre tillväxt, bättre klassning och mindre foderspill. säger Anna. Hon fortsätter Det gör att mer kött produceras av samma antal djur och därmed sänker existerande klimatavtryck uttryckt som kg CO2-ekvivalenter/kg kött.
Borde mulljordarnas utsläpp påverka köttets klimatberäkningar?
Det som orsakat mest diskussioner under framtagandet av den nya LCA:n är hanteringen av klimatpåverkan från mulljordarna. Sverige har, i likhet med hela Skandinavien, en stor andel utdikade mulljordar i jordbrukslandskapet och i skogen. Dessa jordar står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan men har hittills inte tagits med som en del av livsmedelsproduktionens klimatpåverkan.
Anna Jamieson delar med sig av de invändningar som kommit om att mulljordanas utsläpp påverkas köttets klimatberäkningar:
— För att stoppa klimatgasavgången från mulljordar måste de läggas under vatten – det räcker inte att bara ta dem ur produktion. Det innebär att en lantbrukare oftast inte kan påverka utsläppen från sina mulljordar. Andelen mulljord per uppfödningsmodell är baserat på regionala siffror för mulljordsförekomst och har ingenting med uppfödningssystemen eller verkliga gårdars sammansättning att göra. En nöt-eller lammproducent låter dessutom oftast sina mulljordar ligga i vall eller bete, vilket är att föredra jämfört med odling av grönsaker eller spannmål.
— I den nya LCA:n redovisas klimatpåverkan både med och utan mulljordar. När mulljordarnas utsläpp är inräknade får vi ett kraftigt försämrat resultat för svensk nöt- och lammköttsproduktion, vilket känns orättvist eftersom uppfödaren vare sig orsakar eller kan påverka utsläppen. Oavsett produktion på gården kommer marken att fortsätta läcka klimatgaser tills den återväts – vilket kräver en nationell handlingsplan för att kunna genomföras.
— Att redovisa köttproduktionens klimatpåverkan inklusive mulljordarnas utsläpp kan ses som ett sätt att lyfta frågan till ett högre plan. Resultaten måste dock, när så sker, alltid redovisas tillsammans med kommentarer och reflektioner kring detta mycket komplicerade förhållande. avslutar Anna.
