Antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot global hälsa. En viktig del av arbetet mot resistens handlar om hur antibiotika används både till människor och djur. Inom djurhållningen skiljer sig användningen av antibiotika mycket åt mellan olika länder. Där Sverige har den lägsta användningen inom djurhållning i EU, men i stora delar av världen och inom EU ser situationen annorlunda ut.
Skillnaden handlar inte bara om antibiotikaanvändning utan om produktionsvillkor, ursprung och transparens.
Världshälsoorganisationen (WHO) ser antibiotikaresistens som ett av de största hoten mot global hälsa och utveckling. När antibiotika används för mycket, eller på fel sätt, kan bakterier utveckla motståndskraft mot antibiotika. Det innebär att infektioner som tidigare varit möjliga att behandla kan bli svårare att bota. Därför är det viktigt att noggrant följa hur antibiotika används för såväl människor som djur eller till och med inom växtodling.
Fem länder står för 75 procent av användningen
Sedan många år har man mätt antibiotikaanvändning i EU och den totala användningen för alla EU-länder tillsammans har minskat med 24 procent sedan 2018. Sverige har haft lägst användning under hela perioden. Även Norge och Island, som står utanför EU, ligger på låga nivåer.
I andra änden av skalan finns Cypern, följt av Spanien, Italien och Polen, där användningen är högst. Det är också länder som Sverige importerar mycket livsmedel från, till exempel halloumi, lufttorkat kött och charkuterier som korv.
De senaste siffrorna visar dessutom att fem länder – Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och Spanien – står för en stor del av användningen. Tillsammans har de cirka 60 procent av djuren, men står ändå för hela 75 procent av EU:s totala antibiotikaförsäljning.
Global användning
Globalt visar WHOs övervakning av antibiotikaanvändning också på stora skillnader. Användningen varierar nästan 10-falt mellan länder, och siffrorna tyder på överanvändning i vissa länder, men brist på tillgång i andra länder.
Av de 60 länder som rapporterat in underlag till rapporten kommer 32 från Europa. Det tyder på att övervakning av antibiotikaförsäljningen är god i EU, men saknas i många andra länder i världen. Därför kan det vara svårt att hitta statistik över andra länders användning. Men World organisation for animal health (WOAH) rapporterar om hur det ser ut i olika världsdelar. Där kan vi se att användningen jämfört med Europa (38 mg/kg) är lägre i Afrika (32 mg/kg), högre i Nord- och Sydamerika (78 mg/kg) och högst i Asien (147 mg/kg).
Sverige hade i den senaste europeiska mätningen ett värde på 6 mg/kg.
I rapporten är det dessutom en fjärdedel av länderna som tillåter antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Att man helt enkelt ger djuren antibiotika, inte för att de är sjuka, utan för att de ska hålla sig friska. Något som driver högre användning och som förbjöds i Sverige redan 1986 och i EU 2006.
Det är viktigt att förtydliga att det inte handlar om att det finns antibiotika kvar i köttet. Problemet gäller i stället hur antibiotika används och risken för att bakterier utvecklar resistens.
Olika typer av antibiotika
Det finns olika typer av antibiotika. Vissa klassas som särskilt viktiga för behandling av människor. Därför används de väldigt lite till djur i Norden. Däremot i länder som Polen, Rumänien, Grekland och Bulgarien används de i större utsträckning.
WHO visar också i sina rapporter att många länder använder mycket bredspektrumantibiotika. Det är antibiotika som verkar mot flera olika bakterier samtidigt. När sådan antibiotika används mycket ökar risken för att resistenta bakterier utvecklas.
Sverige visar att låg användning är möjlig
Sverige lyfts ofta fram internationellt som ett bra exempel. Här är användningen låg, resistensen låg och samarbetet mellan humanvård, djursjukvård, myndigheter och lantbruk väl fungerande.
En viktig del i den svenska modellen är att antibiotika till djur bara får användas efter att en veterinär har skrivit ut det. Det gör att behandlingen kan riktas till djur som faktiskt behöver den, med rätt typ av antibiotika och under kontrollerade former. Även om det finns lagar och riktlinjer i många andra länder, följs de inte alltid i praktiken.
I exempelvis Thailand och Brasilien går det ofta att köpa antibiotika direkt i butik, utan recept eller kontakt med veterinär. Därför är det inte bara lagstiftningen som spelar roll, utan också hur reglerna följs och hur djurhälsan fungerar i vardagen. Det svenska arbetssättet bygger på att förebygga sjukdom i stället för att rutinmässigt behandla problem som hade kunnat undvikas. Friska djur behöver mindre antibiotika.
Så kan användningen minska
När världens befolkning växer ökar också efterfrågan på kött och andra animaliska livsmedel. Om produktionen ökar utan att djurhälsan samtidigt stärks finns en risk att även användningen av antibiotika ökar. Men det behöver inte vara så.
Det går att producera kött med låg antibiotikaanvändning om arbetet börjar i rätt ände. Grunden är friska djur. Det handlar om god hygien i stallarna, bra vatten och foder samt ett starkt smittskydd. När djuren mår bra minskar risken för sjukdom och därmed också behov av antibiotika. Om ett djur ändå blir sjukt ska det självklart behandlas, men behandlingen bör ske på ett kontrollerat sätt. Antibiotika ska bara ges efter undersökning och ordination av veterinär, som också avgör vilken typ som ska användas. Så som vi arbetar i Sverige.
I många andra länder används antibiotika mer rutinmässigt, till exempel genom att blanda det i fodret för att djuren ska hålla sig friska. Eller om ett djur blir sjukt behandlas ibland hela djurgruppen i stället för bara det enskilda djuret, vilket gör att det går åt mer antibiotika.
» Läs mer om antibiotika inom djurhållningen i Sverige
Varför får djur antibiotika och vad är antibiotikaresistens?
Antibiotika används för att bota bakterieinfektioner hos både människor och djur. Det kan vara lunginflammation eller infektioner i ett sår. Men användning av antibiotika kan också leda till att bakterierna utvecklar motståndskraft mot antibiotika, de börjar alltså tåla antibiotika, vilket gör att medicinen inte längre biter på infektioner. Det kallas att bakterien har blivit resistent. Det finns olika typer av antibiotika. När en bakterie blir resistent mot flera olika typer av antibiotika kallas den för multiresistent.
Om man blir sjuk av en resistent bakterie blir infektionen svårare att behandla.
