40 år före sin tid – så förändrade svenska bönder djuruppfödningen

År 1986 förbjöd Sverige antibiotika för att få djur att växa snabbare, 20 år före resten av EU. Initiativet kom från bönderna själva.
Användning av antibiotika inom EU 2024

För 40 år sedan när antibiotika fortfarande användes för att få djur att växa snabbare valde svenska bönder en annan väg – att arbeta för friskare djur. År 1986 förbjöd Sverige antibiotika i tillväxtfrämjande syfte, hela 20 år före resten av EU. I dag har Sverige den lägsta antibiotikaanvändningen till lantbruksdjur i EU. Det är resultatet av ett långsiktigt arbete som förändrat svensk djuruppfödning.

Antibiotika är livsviktiga läkemedel för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både människor och djur. Men när antibiotika används för mycket, eller på fel sätt, ökar risken att bakterier utvecklar motståndskraft mot antibiotika, så kallad antibiotikaresistens. Då kan vanliga infektioner bli svåra, eller i värsta fall omöjliga, att behandla. Världshälsoorganisationen WHO pekar därför ut antibiotikaresistens som ett av de största hoten mot människors hälsa globalt.

Svenska bönder gick före

När Sverige 1986 gick före och förbjöd antibiotika för att få djur att växa snabbare innebar det också en stor omställning för svenska djuruppfödare. I stället för att förlita sig på antibiotika behövde man utveckla djurhållningen för att förebygga sjukdomar.

Initiativet till förändringen kom faktiskt från bönderna själva. Redan 1981, efter en omfattande debatt om antibiotika till friska djur, tog Slakteriförbundet Scan kontakt med LRF. Samma år antog LRF en antibiotikapolicy och begärde att myndigheterna skulle förbjuda antibiotika i tillväxtfrämjande syfte.

– Det handlade om förtroendet för svensk djuruppfödning, säger Gunnela Ståhle, som själv var med i arbetet under 1980-talet. Gunnela Ståhle är agronom och tidigare expert på djurhälsa och djurskydd inom LRF och Slakteriförbundet. Hon var en av dem som drev frågan under 1980-talet och skrev den antibiotikapolicy som LRF antog 1981. För sitt mångåriga arbete med bland annat djurskydd och minskad antibiotikaanvändning utsågs hon 2015 till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Myndigheterna sa till en början nej. Riskerna för antibiotikaresistens ansågs inte tillräckligt dokumenterade och även inom lantbruket fanns olika uppfattningar. Men företrädare för bönderna fortsatte att driva frågan.

– Jag vill hävda att det var kloka bondeledare, framför allt inom LRF och Slakteriförbundet, som insåg frågans vikt och betydelse, säger Gunnela Ståhle.

År 1984 beslutade båda organisationernas stämmor att verka för en avveckling av tillväxtfrämjande antibiotika. Efter LRF:s stämma 1984 gjorde LRF en framställan till regeringen om att införa ett förbud mot generell inblandning av antibiotika i foder. Den nya foderlagen som krävde veterinärrecept för inblandning av antibiotika i foder antogs och trädde i kraft den 1 januari 1986.

Men ett förbud var bara början. Omställningen blev mer krävande än många hade förväntat sig, inte minst inom grisproduktionen. Det krävdes bättre stallmiljöer, smittskydd, god djuromsorg och ett nära samarbete mellan bönder och veterinärer för att förebygga sjukdomar.

Ett arbete som pågått under flera decennier och som gett resultat. Sverige har i dag en av EU lägsta nivåer av antibiotikaanvändning till lantbruksdjur.

Fortfarande en aktuell fråga

I EU infördes förbudet först 2006, och i flera delar av världen är det fortfarande tillåtet att använda antibiotika för att öka djurens tillväxt.

Där ges alltså antibiotika regelbundet till djuren, ofta i fodret. Inte för att dom är sjuka, utan för att dom ska hålla sig friska och därmed växa snabbare. Det gör att antibiotikan till stor del används i onödan. På ett sätt som dessutom ökar risken för antibiotikaresistens.

Så sent som i september 2026 stoppade EU import av flera animaliska produkter från Brasilien eftersom landet inte kunnat visa tillräckliga garantier för att EU:s krav på antibiotikaanvändning följs. Det visar att frågan fortfarande är högaktuell, även 40 år efter det svenska beslutet.

Friska djur behöver inte antibiotika

Hemligheten bakom Sveriges låga antibiotikaanvändning är ett långsiktigt arbete. Svenska bönder har länge arbetat förebyggande. Där god djurhälsa har lett till friska djur och friska djur behöver inte antibiotika.

Det är alltså ingen slump att Sverige har så låg antibiotikaanvändning. Det är resultatet av ett långsiktigt arbete där svenska bönder, veterinärer och andra aktörer har satsat på att förebygga sjukdomar i stället för att behandla dem.

I Sverige får antibiotika dessutom bara användas till djur efter ordination av veterinär. På samma sätt som när vi människor är sjuka och bara kan få antibiotika om det är utskrivet av läkare.

Sjuka djur ska självklart få antibiotika när det behövs, men målet är att djuren ska vara så friska att behovet av behandling blir så litet som möjligt. Den låga antibiotikaanvändningen är alltså inte bara resultatet av ett förbud. Den är resultatet av god djurhälsa.

Ett viktigt skäl att välja svenskt kött

Sverige har i dag den lägsta antibiotikaanvändningen till lantbruksdjur inom EU. Det är resultatet av ett arbete som pågått under flera decennier och något som gör svensk djuruppfödning till ett föredöme.

– Det här är något vi verkligen ska vara stolta över. Svenska bönder har under 40 år visat att det går att föda upp djur med god hälsa och mycket låg antibiotikaanvändning. Det är ingen självklarhet och det är heller inget som kommer av sig självt. Det kräver kunskap, arbete och långsiktighet. När vi väljer svenskt kött är det också den djuruppfödningen vi väljer att stödja, säger Isabel Moretti, vd på Svenskt Kött.

När du väljer svenskt kött väljer du kött från en djuruppfödning där god djurhälsa och ansvarsfull antibiotikaanvändning länge har varit en självklarhet. Ett bra val för djuren och för att säkra antibiotikans effekt även i framtiden.

Aktuellt

Tallrik som visar procentuell direktkonsumtion av råvaror

Dags för nya verktyg för hållbara måltider?

En hållbar måltid handlar om mer än klimat. Nya beräkningar från IVL Svenska Miljöinstitutet visar att olika livsmedel påverkar vatten, biologisk mångfald och bekämpningsmedelsanvändning på helt olika sätt. Därför behöver vi se hela tallriken.

Det fortsätter att storma kring de nya näringsrekommendationerna

350 gram rött kött i veckan – men varför just 350?

De nya svenska kostråden rekommenderar mindre rött kött än tidigare. Underlaget bakom just 350 gram har ännu inte redovisats fullt ut, och siffran verkar vara en bedömning snarare än ett vetenskapligt fastställt värde.

Rulla till toppen