Självklart är få och korta transporter det bästa för klimatet. Men är det transporterna som ger importerat kött ett högre klimatavtryck än det svenska köttet? Det är en vanlig missuppfattning att transporterna är den största klimatboven när det kommer till importerat kött. I själva verket är det hur djuren föds upp och vad de äter för foder som står för den största andelen av klimatutsläppen från köttet. Här vet vi att det svenska köttet har ett klimatavtryck som är betydligt lägre än det globala genomsnittet, just på grund av våra uppfödningsmetoder här.

Enligt Öppna listan – ett utdrag från RISE klimatdatabas för livsmedel v 2.3 (2024) [pdf] släpper det svenska nötköttet ut 28 koldioxidekvivalenter per kilo benfritt kött, medan nötköttsproduktionen i Brasilien står för 137* koldioxidekvivalenter per kilo benfritt kött.
*Förändrad markanvändning och avskogningseffekter är inkluderade i det högre värdet.
Så vad är anledningen till att det svenska köttet har lägre klimatpåverkan? En anledning är att djuren är friskare. Förebyggande djurhälsovård och ett ambitiöst djurskydd som bidrar till att djuren håller sig friska är frågor som svenska bönder arbetat med länge. Det har bidragit till friska djur och lägst antibiotikaanvändning i EU. Friska djur som mår bättre växer också bättre, vilket i sin tur leder till att köttet har en lägre klimatpåverkan.
Fodret spelar också stor roll, både vilken typ av foder som djuren äter och hur fodret odlas. När man odlar gräs och klöver (vall) så binds kol in i marken och i Sverige är just gräs och klöver det som nötkreatur och lamm äter mest av. Grisens foder utgörs till stor del av restprodukter från exempelvis ost-, öl- eller sprittillverkning. Att den största delen av fodret till svenska djur produceras lokalt på gården eller är restprodukter bidrar till en lägre klimatpåverkan.
I Sverige har man även jobbat länge med att minska andelen soja i fodret till fördel för andra svenska proteingrödor, samt att all den soja som köps in ska komma från områden där regnskog inte skövlas.
De svenska nötkreaturens beten kräver inte heller nyanlagda betesmarker som i Sydamerika där regnskog skövlas för att skapa stora betesmarker – en stor belastning för både klimat och miljö. I Sverige är det tvärt om, här behövs de betande djuren för se till att marker inte växer igen. Betesmarkerna är viktiga för den biologiska mångfalden och djuren är viktiga för att bevara dessa marker. Det är faktiskt till och med så att vi skulle behöva fler betande djur än vi har idag för att bevara den biologiska mångfalden och förhindra att markerna växer igen enligt forskning från SLU.
Även om transporten alltså inte är det som påverkar klimatet mest, så är det något som berör djuren som transporteras. I Sverige tillåter vi max 8 timmar transport till slakteriet. Enligt EU-reglerna får det ta upp till 14 timmar med upp till ytterligare 14 timmar om djuren får en timmes vila för att vattnas. Det innebär upp till 28 timmars transport! Så även här ligger vi bättre till utifrån respekt för djuren.
När man tittar på gris så har vi samma situation. Svenskt griskött har faktiskt ett av de lägsta klimatavtrycken i världen.
Koldioxidutsläpp (CO2 e) per kg griskött

Det är stor skillnad i klimatpåverkan, både mellan olika länder och på lokal nivå. Det kan även skilja sig från gård till gård. Klimatpåverkan kan också mätas på lika sätt beroende på om man tagit hänsyn till om biprodukter, förändrad markanvändning eller kolinlagring i mark räknats med. De mörka partierna avser klimatpåverkan per kilo kött utifrån den senaste forskningen. De ljusare partierna visar variationerna som förekommer mellan olika studier. Trots att svensk grisproduktion har en hög djuromsorg och större ytor för grisarna, har vi ändå låga klimatutsläpp jämfört med andra länder. Källa: Sammanställning av RISE 2020.
Sammanfattningsvis – transporten har en viss påverkan på klimatutsläppen, men det finns många fler anledningar till att det svenska köttet är ett bättre val än det importerade.