Vi människor behöver proteiner för att vår kropp ska fungera. Men måste vi äta kött, kan vi inte bara odla bönor överallt istället för att föda upp djur?
Baljväxter odlas på ungefär 2 procent av åkermarken, men nästan allt äts av djur. Det är inte av dumhet eller okunskap som svenska bönder odlar och säljer baljväxterna som djurfoder. I princip betalas grödor för humankonsumtion alltid bättre, men det är svårt att få fram den kvalité som krävs för att baljväxterna ska gå till humankonsumtion. Inte omöjligt, men svårt med ett stort risktagande och väldigt varierande mellan åren.
Det är också stora variationer i hur stor skörd man får av baljväxterna. I stora delar av Sverige är klimatet en begränsning. Den typ av vanliga bönor som främst efterfrågas kan man egentligen bara odla i de klimatmässigt bästa delarna av Sverige, som i Skåne eller på Gotland. Baljväxterna är också känsliga för sjukdomar och skadegörare. På grund av så kallade växtföljdssjukdomar bör man inte odla ärtor och bönor oftare än vart 6–8 år. Även skador av fåglar, vildsvin, rådjur och hjortar påverkar skörden.
Det finns alltså flera svårigheter i odlingen av baljväxter, men det finns också potential att öka odlingen av baljväxter. Även om målet är att öka odlingen av baljväxter för humankonsumtion så blir inte all odling av den kvalitet som krävs för det. Dessa baljväxter kan användas som foder till djuren och på så sätt samverkar växtodling och djurhållning. Genom en bra samverkan mellan växtodling och djurhållning kan mer resurser tas tillvara och det gör produktionen mer hållbar.