Mångfald av betesdjur skapar mångfald av växter

En mångfald av betesdjur skapar ännu högre mångfald bland växter och andra arter. Djurens betande gör att ingen växt kan ta överhanden eftersom de ständigt betas ner, så att många arter kan samsas på liten yta. Men nötdjur, får och hästar betar intressant nog på olika sätt.
En mångfald av betesdjur skapar mångfald av växter

Våra naturbetesmarker är så artrika att de kan jämföras med en regnskog. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med betesdjur som håller dem öppna så att växter, insekter, fjärilar, bin och fåglar ska kunna leva där. De betande djuren sprider dessutom runt frön och trampar upp bar jord där nya frön kan gro. Deras gödsel ger också dundermat för många insekter som bryter ner gödseln. Men visste du att de olika betesdjuren har olika egenskaper när de betar och hjälper den biologiska mångfalden att frodas på olika sätt? 

Vissa biter andra sliter  

Kor biter inte av gräset med tänderna, utan använder framför allt tungan för att slita av växterna. Därför slinker lite vad som helst med. De betar helst gräs och örter och är mest skonsamma mot floran då de inte betar av så mycket på växterna.  

Hästar biter av gräset och betar närmare marken än nötdjuren. Det gäller därför att inte ha för många hästar per yta då gräset snabbt skulle betas ned för mycket – ett så kallat för högt betestryck – för att hålla grässvålen intakt. Hästarna vill helst inte äta löv och sly. Även om hästar ratar relativt många växter finns det skillnad mellan raser. Härdigare raser som under många generationer fått lära sig att klara sig på vad naturen ger kan även beta osmakliga växter. Man kan dock behöva se upp med att en del hästar gärna äter av barken på träd. 

Får siktar in sig på blad och skott nära marken som de biter av. De är betydligt mer kräsna i sitt urval än nötdjuren, men äter gärna och sly och buskar. De kan dessutom beta på steniga och otillgängliga platser eftersom de är mindre och tar sig fram lätt.  

Klövar eller hovar spelar roll  

Det är inte bara hur djuren betar som skiljer dem åt. Deras trampande på markerna är också olika. Tramp i rimlig utsträckning gynnar en del arter. Nötdjur och får har klövar tillskillnad från hästar som har hovar. Hästarna har dessutom ofta skor på vilket lättare kan skada marken tillskillnad från klövar.   

Antalet betesdjur skiljer sig över landet   

Sett i ett historiskt perspektiv har antalet betesdjur och hur beten används varierat mellan olika tidsperioder, olika år och olika områden.  Variationen har haft en stor betydelse för markernas ekologi och är därmed betydelsefull när vi utformar skötseln idag.  

Betesdjuren behövs alltså för att bevara landskapets natur- och kulturvärden. Men enligt studier skiljer sig lönsamheten och djurtillgången åt mellan regioner och gräsmarkstyper. På vissa håll i landet finns tillräckligt med betesdjur räknat till alla får, nötdjur och hästar för att hävda naturbetesmarkerna, medan det på andra platser finns en brist. Med god kunskap om växtligheten på betena och om djurens foderbehov och olika egenskaper blir det lättare att välja lämpligt betestryck och djurslag till varje hage.  

Med kunskap om olika betesdjurs påverkan på växtligheten kan man också förstå att det inte räcker med att enbart ha hästar, kor eller får. Den absolut bästa påverkan på den biologiska mångfalden, med så stor artvariation som möjligt, får vi om det också är en mångfald av de betande djuren. 

>> Läs mer om åtgärder för den biologiska mångfalden på naturbeten här.   

Aktuellt

En mångfald av betesdjur skapar mångfald av växter

Mångfald av betesdjur skapar mångfald av växter

En mångfald av betesdjur skapar ännu högre mångfald bland växter och andra arter. Djurens betande gör att ingen växt kan ta överhanden eftersom de ständigt betas ner, så att många arter kan samsas på liten yta. Men nötdjur, får och hästar betar intressant nog på olika sätt.

Scroll to Top