Jeanette och Fredrik träffades på en utbildning utanför Linköping och en tid därefter flyttade de in på Viggby, där de numera bedriver smågrisuppfödning.
Jeanette jobbade i tjugo års tid helt eller delvis utanför verksamheten på gården.
– Men 2010 bestämde vi oss för att utöka och då bestämde vi att jag skulle jobba heltid här hemma med djuren på gården, säger Jeanette, då hade jag jobbat på ett dotterföretag till Scan där jag började som galtskötare och slutade som vd 2010.
Varför blev du då köttbonde?
– 1992 var Äs en ren spannmålsgård som Fredriks pappa drev, men vi ändrade inriktningen för att på ett naturligt sätt utveckla gården, det är lämpligt att förädla spannmålen vi odlar genom grisarna. Då kan vi och några till leva på gården och verksamheten har fler ben att stå på.
– Vid den tiden var det en stor expansion med grisuppfödning här i vårt närområde. Vi kunde hjälpas åt och lära oss av varandra.
Vilka fördelar finns med att vara grisbonde?
– Fördelen är att jag är väldigt djurintresserad så jag längtar till mitt jobb varje dag. Det är väldigt roligt och stimulerande.
Vad är det roligaste med att vara grisbonde?
– Det är grisningarna tycker jag, men allt är kul. När vi har en ny omgång grisar som ska födas då tänker jag varje gång att det här kommer bli mina bästa och finaste grisar.
Några stora utmaningar?
– Någon gång när det är lite besvärligt, om något djur inte mår riktigt bra då blir jag lite nedstämd, när grisarna mår bra mår man själv bra.
Om du inte var bonde vad skulle du göra då?
– Jag är rätt social av mig så jag hade gärna jobbat med något där man träffar mycket folk, kan ju låta konstigt när man jobbar med grisar…
Saknar du det idag?
– Ibland kan det vara skönt att slippa träffa folk också och nu är det så bra att jag kan välja och styra det själv, och grisar är ganska sociala.