Seminariet ”Utan kossan stannar Sverige” blev 1 juli 2013 nominerat till bästa arrangemang* i konkurrens med 2 200 andra i Almedalen. Under debatten konstaterades att när kobönderna lägger ner får det förödande konsekvenser för vården av naturen, miljön, turismen, kulturlandskapen och landsbygdens överlevnad.
Inbjudna gäster var Martin Sjödahl, enhetschef klimatenheten, Jordbruksverket, Britta Andersson, köttbonde och butiksägare, Fredrik Hedenus, klimatforskare Chalmers och Johan Löfstrand, talesperson i lantbruksfrågor Socialdemokraterna. Debatten leddes av Ann-Helen Meyer von Bremen.
Fem arbetstillfällen per bonde
Ann-Helen Meyer von Bremen började med att slå fast hur varje mjölkbonde landet runt skapar arbetstillfällen för fem ytterligare personer, alltifrån veterinärer och traktortillverkare till charkuterister och mejerister. Lantbruk och skogsbruk som är huvudnäringar på landsbygden utgör också själva förutsättningen för att det finns skolor och butiker.
Hon berättade vidare:
– Under de senaste 60 åren har har antalet kor i köttproduktion halverats och mängden mjölkkor har minskat från 6 miljoner till 350 000. Det finns faktiskt helt kofria kommuner i Sverige! Vi har idag färre än 5 000 mjölkbönder varav en tredjedel säger att de vill lägga ner om 2–3 år. Under de senaste 100 åren har våra ängs- och hagmarker minskat till en högst en fjärdedel av sin yta.
För turisten återstår snart bara att åka till Österlen och Gotland, som är vackra platser men knappast kan stå för hela landet.
Betade marker ger ökad sysselsättning och höjt fastighetsvärde
Martin Sjödahl, enhetschef klimatenheten på Jordbruksverket menade att det finns 440 000 hektar rikt odlingslandskap som kan bli svåra att hävda framöver.
– Lokalt finns stora problem till exempel i södra Östergötland, där det finns stora arealer mark. Sydöstra Sverige håller på att växa igen. Fram till 90-talet var problemet tydligt, men nu har vi uppmärksammat dessa skogsbygder och marker. Alla vet inte att detta är marker som är väldigt viktiga för turismen: Alvaret på Öland, strandängarna i Halland, ekhagarna i Östergötland. Det finns några studier som visar att de ökar värdet på fastigheterna som ligger där och andra som visar att det ökar sysselsättningen. Det hänger ihop allt det här.
Krångliga regler gör livet svårt för bonden
Köttbonden Britta Andersson, som även är centerpolitiker, menade att de många reglerna och Jordbruksverkets inspektioner försvårar för bönderna:
– Det leder till att bonden inte vågar ta femårskontrakten och miljöersättningarna för de är för krångliga och svåra att leva upp till.
Martin Sjödahl svarade att man måste öka flexibiliteten.
– Vi kämpar med att få Bryssel att förstå att det vi har i Sverige inte är skogar, utan marker där vi vill ha träd.
Vill se riktade stöd
Fredrik Hedenus, klimatforskare på Chalmers som ligger bakom det omdiskuterade förslaget på köttskatt, framhöll att det han har föreslagit egentligen inte är en skatt utan en klimatavgift på kött och mjölk.
– Idisslare bidrar till stora utsläpp. Man får betala utsläppskatt på bensin och villaolja eller el, men inte på mat där kött och mjölk ger mest utsläpp. Varför ska inte maten betala sina klimatkostnader?
Idén som vi förde fram går ut på att vi lägger skatten på konsumtionen av maten, vilket innebär att det inte blir någon konkurrensnackdel för svenskt kött. Alla andra skatter läggs bara på inhemsk produktion och gynnar därmed importen. En ekonom skulle säga att detta förslag gynnar svenskt kött. Det som måste till är riktade stöd. Vi kan ju inte fortsätta pressa upp köttkonsumtionen och tro att till slut så kommer någon ko att gå på Alvaret! Se istället till att det som produceras görs där det ger störst annan miljönytta.
Johan Löfstrand, talesperson i lantbruksfrågor invände att socialdemokraterna trodde mer på skatt på transporter.
– Vi kanske snarare ska producera maten närmare oss själva. Det är lätt att stirra sig blind på bara klimatmålen, när det finns massor med andra viktiga värden som öppna landskap.
– Å ena sidan ska köttproduktionen betala sin miljöavgift å andra sidan ska de få stöd för den miljönytta de gör. Ta därför pengarna från det ena och ge till det andra, föreslog Fredrik Hedenus.
– Förändringen som behövs för att minska utsläppen kommer inte att ske av sig själv. Vi blir rikare och rikare och konsumerar mer och mer kött.
Köttskatten saknar värde menar bonden
Britta Andersson, som också är matlandetambassadör i Östergötland, invände att det i realiteten är väldigt lite som påverkas av köttskatten.
– Vi äter totalt 26 kilo nötkött per person och år. 13 kg av detta är svenskt kött, varav 4 kg kommer från svenska dikor som påverkas av svenskt stöd. Eftersom mjölkkorna styrs helt av världsmarknadspriset på mjölk påverkas de inte alls av detta.
För att visa hur lite köttkorna betyder i det stora hela beskrev Britta att en ko under sin livstid ger 150 000 kr i mjölk, och bara 10 000 kr i kött. Hon menade också att man snarare borde satsa på att ta hand om all gödsel på ett sätt som är bra för klimatet, och att forskarna gärna kunde få ta fram en bra traktor anpassad för det.
Vad är egentligen hållbar köttkonsumtion?
Martin Sjödahl slog fast att man måste diskutera vad som är hållbar köttkonsumtion.
– Konsumtionen har ökat stadigt i västvärlden och även i utvecklingsländerna äter man allt mer kött. Sedan 1990 har konsumtionen ökat med 40%, framför allt på importkött. Man får inte heller glömma att i Sverige är idisslarna väldigt viktiga för landskapet, medan de i många andra delar av världen inte bara är klimatbovar utan också dåliga för miljön.
Johan Löfstrand invände att det enligt studier visat sig att den danska fettskatten inte förändrat befolkningens beteende.
– Jag fruktar att köttskatten kommer att bli en klassfråga. Det svenska köttet har lägre miljöpåverkan. Vi inom socialdemokratin vill ha en levande landsbygd och då behövs lantbruket som ger arbetstillfällen.
Britta menade att produktionen under 20 år minskat och att vi nu har en avreglerad marknad.
– Vi behöver istället få tillbaka regleringar för att behålla en svensk produktion! Jag har en köttaffär där vi säljer vårt kött direkt mot kund. Köttskatten skulle slå hårt mot oss och vi skulle sluta upp med att ha kor. I det här förslaget har man helt glömt bort djuromsorg, det gynnar bara grisar från Danmark eller Kina.
– Vi måste stärka konkurrenskraften och samarbeta, sa Johan Löfstrand. Vi måste ha en tydlig politik, just nu tycker jag att det är avregleringens vindar som blåser. Vi inom socialdemokraterna vill ha ett metanreducerande stöd, snabbare omställning mot miljömässighet på gårdarna. Offentlig upphandling ska fokusera på att öka kvaliteten på mat till barn och äldre.
Britta la fram fem konkreta punkter där hon tycker att staten kan underlätta för bönderna:
– Ta ansvar för ehec, ta skördeansvar och utöka biogasutvecklingen. Behåll etanolsatsningen i Linköping, ge stöd till staket samt starta kommunala röjningsbolag där nya svenskar anställs. Sänk arbetsgivaravgiften för jobben inom djuromsorg och se till att all offentlig mat kommer från producenter som följer svenska miljö- och djuromsorgslagar!
Martin Sjödahl fick slutklämmen:
– Ängs- och betesmarker hör till våra kollektiva nyttigheter som även en vegetarian eller vegan kan njuta av. Därför måste staten ta ansvar.
