Uppfödning av svensk nötkreatur

Svensk nötköttsproduktion hänger traditionellt ihop med mjölkproduktionen. Fram till i mitten på 1900-talet fanns det bara mjölkraser.

Mjölkavkastningen har
ökat rejält per ko tack vare bättre utfodring, skötsel och avelsarbete.
Mjölkkoantalet har därmed kunnat minska från 1,5 milj år 1950 till drygt 346.000 år 2013, trots att befolkningen ökat. För att täcka efterfrågan på nötkött
och landskapsskötsel har i stället antalet dikor ökat, men sedan några år
tillbaka minskar även dikoantalet i Sverige. Diko är en ko som föder en kalv
och ger di till den under cirka 6 månader varefter den avvänjs och föds upp
vidare.

Många raser

De cirka 346.000
mjölkkorna är huvudsakligen Svensk Holstein (tidigare SLB, Svensk
Låglandsboskap) eller SRB (Svensk röd och vit boskap) i ungefär lika stor
mängd. Av dikorna är cirka 20.000 avelsdjur av de olika köttraserna Charolais,
Hereford, Simmental, Highland Cattle, Limousin, Aberdeen Angus och Blond
d”Aquitaine, Ett mindre antal finns av Dexter, Galloway, Chianina och
Pietmontese. Idag svarar köttraserna (korsningar och renrasiga) för 35% av alla nötdjur i Sverige.

Resten av de cirka 193.000 dikorna är korsningar där man
kombinerat bra egenskaper från olika raser. I avelsarbetet eftersträvas såväl
hög tillväxt och bra slaktkroppsegenskaper som lätta kalvningar, bra
modersegenskaper och lugna, funktionella djur.

Rasen Belgisk blå
accepteras inte i Sverige av branschen, varken i renrasavel eller i korsningar.
Detta då, rasen är bärare av defektgenen för muskelhypertrofi (extrem
muskeltillväxt) i dubbel uppsättning, vilket medför såväl kalvningsproblem som
försvagat skelett och tillbakabildade inre organ.

När det handlar om ätkvalitet är det viktigt att djuren är
slaktmogna (rätt vikt, muskel – och fettansättning) och att de hanterats rätt.
Hur köttet hanteras efter slakt påverkar också i hög grad ätkvaliteten.

Kalvkött kommer från
djur upp till tolv månader gamla. Är djuret yngre än åtta månader är
beteckningen ljust kalvkött.

Småskaligt

Det finns ungefär 19.000 gårdar som har nötkreatur, av dem är knappt 5.000 mjölkproducenter och lite
drygt 11.000 gårdar har dikor.

Småskaligheten är slående då
nötköttsproduktionens struktur är en avspegling av det svenska
mosaiklandskapet. Många lantbruk utnyttjar befintliga resurser i form av
betesmarker, åkrar och lämpliga hus för det djurantal som ”ryms”. Det
kombineras med annan lantbruksproduktion, skogsbruk och/eller annan
yrkesverksamhet. Förhållandevis få gårdar har nötköttsproduktion som den
största produktionsgrenen i företaget.

Gräs blir till kött

Förutsättningarna på
varje gård bestämmer vilken produktionsmodell man väljer: dikor med försäljning
av kalvarna eller egen vidareuppfödning, stutar, ungtjurar, kvigor till
rekrytering eller till slakt.

Vallfoder är helt dominerande som fodermedel.
Gräs och baljväxter kan odlas över hela landet och vatten är aldrig en
bristvara. Vallfodret kompletteras till djur som har större näringsbehov med
spannmål och proteinfodermedel, till exempel raps. Sojaanvändningen är mindre än 1% och
håller på att fasas ut till förmån för närodlat protein. All användning av
antibiotika och hormoner i fodret är förbjuden enligt lag.

Sojaanvändningen
är mindre än 1% och håller på att fasas ut

Under sommaren är 85%
av alla nötkreatur i Sverige är på bete. De som vistas inne är unga
mjölkraskalvar och en del tjurar som är svårare att klara ute på ett
tillfredsställande sätt.

De allra flesta betesmarkerna kan inte användas till
annan livsmedelsproduktion, samtidigt som betet gör att alla natur- och
kulturvärden kan bevaras och vi får ett vackert landskap.

Kyla bättre än värme

Nötkreatur producerar
mycket värme när de omsätter fodret och man använder nästan uteslutande
oisolerade byggnader för djuren att vara i vintertid. Annars blir det för varmt
och fuktigt. Övervägande delen av djuren går fritt och har fri tillgång till
foder.

Många låter djuren – framför allt dikorna – gå i rasthagar där de också
har utfodringen och de kan välja när de vill gå in i anslutande ligghallar. De
djur som är vana att vara ute får en tjock isolerande päls och klarar kyla bra.