Uppfödning av svensk nötkreatur

Svensk nötköttsproduktion hänger traditionellt ihop med mjölkproduktionen. Fram till i mitten på 1900-talet fanns det bara mjölkraser.

Mjölkavkastningen har ökat rejält per ko tack vare bättre utfodring, skötsel och avelsarbete. Mjölkkoantalet har därmed kunnat minska från 1,5 milj år 1950 till drygt 346.000 år 2013, trots att befolkningen ökat. För att täcka efterfrågan på nötkött och landskapsskötsel har i stället antalet dikor ökat, men sedan några år
tillbaka minskar även dikoantalet i Sverige. Diko är en ko som föder en kalv och ger di till den under cirka 6 månader varefter den avvänjs och föds upp vidare.

Många raser

De cirka 346.000 mjölkkorna är huvudsakligen Svensk Holstein (tidigare SLB, Svensk Låglandsboskap) eller SRB (Svensk röd och vit boskap) i ungefär lika stor
mängd. Av dikorna är cirka 20.000 avelsdjur av de olika köttraserna Charolais, Hereford, Simmental, Highland Cattle, Limousin, Aberdeen Angus och Blond
d”Aquitaine, Ett mindre antal finns av Dexter, Galloway, Chianina och Pietmontese. Idag svarar köttraserna (korsningar och renrasiga) för 35% av alla nötdjur i Sverige.

Resten av de cirka 193.000 dikorna är korsningar där man kombinerat bra egenskaper från olika raser. I avelsarbetet eftersträvas såväl
hög tillväxt och bra slaktkroppsegenskaper som lätta kalvningar, bra modersegenskaper och lugna, funktionella djur.

Rasen Belgisk blå accepteras inte i Sverige av branschen, varken i renrasavel eller i korsningar. Detta då, rasen är bärare av defektgenen för muskelhypertrofi (extrem muskeltillväxt) i dubbel uppsättning, vilket medför såväl kalvningsproblem som försvagat skelett och tillbakabildade inre organ.

När det handlar om ätkvalitet är det viktigt att djuren är slaktmogna (rätt vikt, muskel – och fettansättning) och att de hanterats rätt. Hur köttet hanteras efter slakt påverkar också i hög grad ätkvaliteten.

Kalvkött kommer från djur upp till tolv månader gamla. Är djuret yngre än åtta månader är beteckningen ljust kalvkött.

Småskaligt

Det finns ungefär 19.000 gårdar som har nötkreatur, av dem är knappt 5.000 mjölkproducenter och lite drygt 11.000 gårdar har dikor.

Småskaligheten är slående då nötköttsproduktionens struktur är en avspegling av det svenska mosaiklandskapet. Många lantbruk utnyttjar befintliga resurser i form av betesmarker, åkrar och lämpliga hus för det djurantal som ”ryms”. Det kombineras med annan lantbruksproduktion, skogsbruk och/eller annan yrkesverksamhet. Förhållandevis få gårdar har nötköttsproduktion som den största produktionsgrenen i företaget.

Gräs blir till kött

Förutsättningarna på varje gård bestämmer vilken produktionsmodell man väljer: dikor med försäljning av kalvarna eller egen vidareuppfödning, stutar, ungtjurar, kvigor till rekrytering eller till slakt.

Vallfoder är helt dominerande som fodermedel. Gräs och baljväxter kan odlas över hela landet och vatten är aldrig en bristvara. Vallfodret kompletteras till djur som har större näringsbehov med spannmål och proteinfodermedel, till exempel raps. Sojaanvändningen är mindre än 1% och håller på att fasas ut till förmån för närodlat protein. All användning av antibiotika och hormoner i fodret är förbjuden enligt lag.

Sojaanvändningen är mindre än 1% och håller på att fasas ut

Under sommaren är 85% av alla nötkreatur i Sverige är på bete. De som vistas inne är unga mjölkraskalvar och en del tjurar som är svårare att klara ute på ett tillfredsställande sätt.

De allra flesta betesmarkerna kan inte användas till annan livsmedelsproduktion, samtidigt som betet gör att alla natur- och kulturvärden kan bevaras och vi får ett vackert landskap.

Kyla bättre än värme

Nötkreatur producerar mycket värme när de omsätter fodret och man använder nästan uteslutande oisolerade byggnader för djuren att vara i vintertid. Annars blir det för varmt och fuktigt. Övervägande delen av djuren går fritt och har fri tillgång till foder.

Många låter djuren – framför allt dikorna – gå i rasthagar där de också har utfodringen och de kan välja när de vill gå in i anslutande ligghallar. De djur som är vana att vara ute får en tjock isolerande päls och klarar kyla bra.

Scroll to Top