Av färskt sidfläsk (inte rimmat) gör du den här klassiska och goda syltan. Skånsk rullsylta passar väldigt bra på julbordet, men även som buffémat på vilket smörgåsbord som helst. Du kan ha den till smörgåsmat eller servera den som varmrätt med potatis och inlagda rödbetor.
1 sylta
1 ½–2 kg magert sidfläsk i bit, med svål
1 finhackad gul lök
Kryddblandning:
1 msk salt
1 tsk svartpepparkorn
1 msk kryddpepparkorn
1 ½ msk gula senapsfrön
1 msk kummin
1 tsk söndersmulad muskotblomma
4 gelatinblad
Till kokning:
till varje liter vatten
1 ½ tsk salt
5 svartpepparkorn
10 kryddpepparkorn
1 lagerblad
½ gul lök
Du behöver också:
bomullssnöre
Skär bort svålen, men låt den sitta fast vid ena långsidan. Ta bort brosk och ben. Om köttbiten är tjock, skär det mitt itu, men låt halvorna hänga ihop. Vik ut dem. Krossa svartpeppar-, kryddpeppar- och senapsfrön. Blanda ingredienserna till kryddblandningen. Lägg gelatinbladen i kallt vatten ca 5 minuter.
Strö lök och kryddblandning över köttet. Krama ur gelatinbladen och lägg dem över. Rulla ihop så hårt som möjligt med svålen ytterst som håller ihop rullen. Bind om med bomullssnöre.
Koka upp vatten och salt. Lägg i syltan. Vattnet skall täcka syltan. Lägg i salt, pepparkorn, lagerblad och lök. Koka upp och sjud på svag värme under lock 2–2 ½ timme eller tills syltan känns genomkokt när du känner med en provnål. Ta upp syltan och lägg den i press mellan två skärbrädor över natten. Förvara den kallt.
Servering: Skär syltan i tunna skivor vid servering.
Grisen har historiskt sett alltid varit en naturlig del av kretsloppet. Förr var det vanligt att ge grisen matrester, potatisskal och annat som blev över i hushållet. Så är det fortfarande, fast resterna kommer från livsmedelsindustrin. Grisarnas gödsel blir en viktig resurs för att sedan kunna odla livsmedel till människor och för att producera biogas, som kan ersätta fossila bränslen.
Den svenska djurskyddslagen garanterar att grisarna föds upp i en miljö där de kan utöva sina naturliga beteenden. Suggor ska gå fritt och inte hållas uppbundna eller vara fixerade. Smågrisar ska ha ett eget fredat och uppvärmt utrymme där de inte är i vägen för suggan. Grisarna får strö att böka i för att sysselsätta sig, exempelvis halm eller torv. I Sverige hålls suggorna lösa och har alltid möjlighet att bädda med strö inför grisningen, vilket är en stark instinkt hos suggan.
