Hur påverkar köttproduktionen klimatet?
Det är inte helt enkelt att veta vad man ska äta om man vill tänka på klimatet. Ofta talar man om att köttet är den största klimatboven på vår tallrik. Här berättar vi mer om köttets klimatpåverkan och djurens roll för att minska klimatförändringarna.
Världen står inför stora utmaningar när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser. Tiden för att bromsa den globala uppvärmningen är knapp. Risken för extremare väder med skyfall och torka är redan här, vilket påverkar förutsättningarna för jordbruket enormt världen över. Därför måste vi här och nu satsa på de mest effektiva lösningarna och ta hjälp av den senaste vetenskapen.
FN:s klimatpanel IPCC slår i den senaste rapporten fast att det vi framförallt måste minska utsläppen från är koldioxid. Och det är bråttom! Den stora klimatboven är fortsatt de fossila bränslena; olja, kol och gas, som tillsammans stå för ungefär 65 procent av alla utsläpp av växthusgaser globalt.
Det är dessa utsläpp som är mest akuta att minska eftersom koldioxiden har så lång omloppstid i atmosfären. Men hur är det då med köttet och utsläppen av metan från nötdjurens rapar och fisar? Jo, ungefär 5 procent av utsläppen av växthusgaserna globalt består av metan från köttproduktionen.
Totalt globalt står produktionen av animaliska livsmedel för 14,5 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Av dessa 14,5 procent beror 6 procent på avskogning av regnskog genom bland annat bränning för att ge plats åt betesmark och odling av soja som blir proteinfoder till djur i många andra länder.
I Sverige används dock ingen soja i foder som kommer ifrån skövlad regnskogsmark. I Sverige är läget alltså lite annorlunda och en stor del av klimatpåverkan från köttet vi konsumerar kommer av att vi importerar ungefär hälften av allt kött vi äter. Drygt 60 procent av den svenska matkonsumtionens klimatpåverkan sker av livsmedel som produceras utomlands. Därför är det viktigt att skilja på svenskt kött och importerat kött när vi tittar närmare på klimatfrågan kring kött.
Köttets klimatpåverkan
Utsläppen från jordbruket och produktion av kött sker i form av koldioxid, metan och lustgas.
- Koldioxidutsläpp uppstår vid förbränning av fossila bränslen och odling av jordar.
- Metan uppstår bland annat vid gödselhantering och via idisslarnas matsmältning.
- Lustgas uppstår vid hantering och produktion av gödsel, produktion av foderråvaror och från mulljordar.
Koldioxiden, som släpps ut när olja, kol och gas förbränns, är en långlivad växthusgas som stannar kvar i atmosfären i upp till 1000 år.
Metan från djur som idisslar bryts ned efter ungefär 10 år, vilket innebär att metanet på sikt inte bidrar till en ökande växthuseffekt så länge utsläppen inte ökar. Detta fastställer också IPCC i den senaste rapporten (kap 7). Till skillnad från koldioxidutsläppen från fossila källor, som användningen av kol, olja och gas, är djuren en del i det naturliga kol-kretsloppet.
Metanet har en snabb nedbrytningstid än koldioxid som gör att det hela tiden försvinner metan från atmosfären. Det betyder att det främst är förändringen i flödet som avgör om metanutsläppen bidrar till en stigande eller sjunkande temperaturpåverkan.
Hur flödet av metan påverkar klimatet kan jämföras med vattenytan i ett badkar. Om temperaturen liknas vid vattenytan så är det lätt att förstå att om kranen spolar i mer vatten än vad som hinner rinna ut, så stiger vattenytan. Tvärtom så sjunker vattenytan när utflödet är större.
Om till- och frånflöden är lika stora, är vattenytan kvar på samma nivå. För koldioxidutsläppen gäller dock att proppen sitter i badkaret och den enda möjligheten att hålla vattenytan på samma nivå är att stänga av kranen helt. Lite förenklat kan man säga att för att nå klimatneutralitet krävs att koldioxidutsläppen går ner till nollnivå medan det biogena metanet inte får öka. Lär dig mer om växthusgasernas egenskaper.
Betesdjur och vallodling fångar koldioxid
Fotosyntes är förutsättningen för att kol ska bindas i biomassa. Hög skörd av biomassa som ger mycket rötter och hög mullhalt i jorden gör att koldioxid tas upp och omvandlas till bundet kol.
Den totala mängden kol som tillförs åkermarken med skörderester och gödsel från djuren är en viktig faktor om det blir mulluppbyggnad, det vill säga att koldioxiden minskar i atmosfären och kolet lagras i jorden. Odling av vall, det vill säga gräs och klöver till foder, är positivt för kolinlagring i marken, eftersom denna gröda har stor rotmassa och kolet i rötternas biomassa är mera stabilt än kol i ovanjordiska växtrester.
I Sverige har vi mycket gräsmarker som inte går att odla grödor som duger till att odla föda för människor på. Sådana gräsmarker lagrar också mycket kol (bunden koldioxid) i marken och är också viktiga för att värna den biologisk mångfalden i Sverige.
Kor och andra idisslare äter gräs och andas ut koldioxid. Nytt gräs växer upp och växterna tar upp koldioxiden och binder den som kol. En ko som betar gräs ingår i ett kretslopp – så länge vi inte ökar mängden idisslare på jorden så bidrar dessa inte till en ökning av växthusgaser. Men i kons mage bildas också metangas. En ko rapar metan och den gasen ger en större påverkan på klimatet än koldioxid. Men raparna till trots så är inte kon den största källan till metanutsläpp, utan det är olje- och gasutvinning.
I ett längre perspektiv har vi ett ansvar för att bruka den svenska åker- och betesmarken och förbättra vår förmåga att producera livsmedel. Fler och fler rapporter pekar på det faktum att det kommer att behövas betydligt mer mat i framtiden. Fram till 2050 behöver den globala produktionen av livsmedel öka med 70 procent om hela världens befolkning ska kunna äta sig mätt. Detta samtidigt som klimatförändringarna på sikt kommer innebära stora utmaningar för jordbruket världen över.