Uppfödning av kalv
I Sverige är kraven högre än i många andra länder när det gäller till exempel djurskydd och djurhälsa. Det gäller även för uppfödning av kalv.
I Sverige är kalvuppfödningen en liten del av nötköttsproduktionen och kalvkött konsumeras i en relativt liten skala. Här växer de flesta honkalvarna upp till mjölkdjur. De kalvar som går till slakt är mestadels handjur och måste då vara mellan 7–12 månader. I Holland, Danmark och Tyskland som vi bland annat importerar kalvkött ifrån förekommer en mer intensiv uppfödning där kalven i större utsträckning föds upp för köttets skull.
Kalvköttet skiljer sig från nötköttet genom färgen. Hur ljus färgen på köttet är beror på hur mycket järn fodret innehållit samt på kalvens ålder. Mer järn i fodret och en högre ålder ger ett mörkare kött.
För att få köttet så ljust i färgen som möjligt förekommer fortfarande så kallad gödkalvsuppfödning i länder som vi importerar kalvkött från. Sådan uppfödning innebär att kalvar huvudsakligen föds upp på mjölk eller mjölkersättning med lågt järninnehåll, samt kraftfoder. Syftet är att hålla järnnivån låg i blodet och musklerna så att köttet får den ljusare färgen. En kalv börjar redan från 2 veckors ålder att intressera sig för grovfoder som gräs eller hö. Det är för att kroppen växer och att det är viktigt med grovfoder för idisslares matsmältningssystem. Att inte ge kalvar över 2 veckors ålder grovfoder i syfte att hålla köttet ljust påverkar alltså kalvens hälsa och välbefinnande.
Hur skiljer sig kalvuppfödning mellan Sverige och andra länder?
Produktionen av kalvar som föds upp på enbart mjölkersättning förbjöds i EU från och med 2007. Men fortfarande finns skillnader mellan olika EU-länder vad gäller de krav som ställs på mängden fiber i kalvarnas foder. EU:s lagstiftning ställer krav på en miniminivå av hemoglobin i blodet hos nötkreatur. Dock motsvarar denna miniminivå bara ca 60% av den normala nivån hos ett friskt djur, och det finns därmed risk för att dessa djur ändå får symtom på blodbrist.
I Sverige ska alla kalvar över två veckors ålder ha fri tillgång till grovfoder, för att matsmältningsorganen ska utvecklas normalt. Gödkalvsuppfödning av detta slag förekommer alltså inte i Sverige. De svenska djurskyddsbestämmelserna ställer också högre krav på komfort för djuren än vad som görs i EU:s gemensamma djurskyddslagstiftning. Ett exempel är att kalvar upp till en månads ålder ska ha strö i boxen och att de upp till fyra månaders ålder inte får hållas i helspaltboxar med betonggolv.
En annan aspekt som skiljer sig i Sverige jämfört med andra länder är mängden antibiotika som används inom djuruppfödningen. I Sverige har vi för tionde året i rad haft EU:s lägsta antibiotikaförbrukning tack vare en sund djurhållning och friska djur.
