Köttraser
Kor kan delas in efter mjölkkoraser och köttraser. Köttraserna delas in i lätta och tunga. De lätta raserna passar i en mer extensiv uppfödning och fungerar väl på lite magrare naturbeten. De växer lite långsammare och får som regel ett lite mer marmorerat kött. De tunga raserna växer snabbare och svarar på en mer intensiv uppfödning och blir därmed slaktmogna vid en lägre ålder än lätta köttraser.
Lätta köttraser: Angus | Hereford | Highland Cattle | Rödkulla
Tunga köttraser: Blonde d’Aquitaine | Charolais | Limousin | Simmental
Angus
Ursprunget finns i östra Skottland i landskapen Aberdeen och Angus och rasen benämndes länge följdriktigt Aberdeen Angus. Den första stamboken upprättades 1862 och rasen är idag en av de mest spridda raserna i världen inte minst på grund av det smakliga köttet. I USA och Kanada dominerar rasen stort.
Rasen var ursprungligen helt svart men finns idag även som en rödbrun variant. Den är naturligt hornlös och anlaget är dominant vilket är en fördel eftersom avkomman då alltid blir hornlös.
Liksom Hereford är Angus en så kallad ”lätt” köttras som redan från början avlats för köttets skull. Angusdjuren klarar sig, precis som Hereford, på magrare beten och grovfoder och köttet är smakrikt och väl marmorerat. Rasen är också känd för sina lätta kalvningar. Rasen har på senare år vuxit i popularitet och intresset ökar.
Hereford
Rasen kommer ursprungligen från Herefordshire i västra England, på gränsen till Wales. Den första stamboken skapades 1846 och sedan dess har renrasiga Hereford-djur exporterats runt hela världen. Det är en ras som, i likhet med Angus, ända från start har avlats för köttets skull. I dag finns det fem miljoner djur i över 50 länder. De första djuren kom till Sverige i början på 1950-talet och idag är det den näst största köttrasen efter Charolais.
Djuren har rödbrun päls men alltid vita huvuden och magar. Det finns en variant med horn och en utan. Hereford är en så kallad ”lätt” köttras, som växer bra enbart på grovfoder som gräs och klöver och som klarar sig på magrare betesmarker. De är utpräglat lugna och förnöjsamma djur som inte stressar upp sig så lätt. Köttet är marmorerat och ofta mycket mört.
Highland Cattle
Det här är en ras som är gjord för tuffa och karga förhållanden. Den kommer från högländerna i västra Skottland med mycket regn, hårda vindar och låga temperaturer. Rasen ser ut som hämtad ur familjen Hedenhös med sin långa bruna päls som ofta hänger ner över ögonen och sina långa horn. Det är också en ras som klarar att livnära sig på magra beten och som anses vara en fantastisk buskröjare. Den räknas till de lätta köttraserna.
Djuren är snälla och lugna, har lätta kalvningar och mycket goda modersegenskaper. Djuren är härdiga och klarar ett strängt vinterklimat. Köttet är fint marmorerat av insprängt fett, mört och smakrikt.
Rödkulla
Rödkullan är en svensk lantras med egen stambok. Under 1930-talet fanns runt 30 000 renrasiga djur i Sverige men intresset dalade och under 1970-talet fanns i hela Sverige som lägst endast 18 hondjur. 1979 inleddes en räddningsaktion och idag finns åter över 1000 djur. Rödkullan är en hornlös kombinerad mjölk- och köttras. Korna är röda men vita tecken förekommer.
Rödkullor anses vara hållbara kor med starka ben och klövar ha god fruktsamhet och lätta kalvningar. De är goda betesdjur och anses passa både för intensiv och extensiv uppfödning med en hög andel grovfoder. Vikten på djuren varierar mellan 350 – 600 kg.
Blonde d’Aquitaine
Blonde d’Aquitaine är en robust ras från sydvästra Frankrike där den ursprungligen hölls som dragdjur. Den är numera Frankrikes tredje största köttras med cirka 400 000-500 000 renrasiga djur. Sedan 30 år tillbaka har den spritts över världen. Till Sverige kom rasen först 1988.
Färgen varierar från helt vit till vetefärgad eller ljust gråbrun och ett utmärkande drag är att djuren håller undan flugor och bromsar genom ryckningar i huden precis som hästar och inte genom att slänga med svansen som de flesta andra kor gör. Djuren räknas till de tunga köttraserna och anses ha bra och muskulösa slaktkroppar som ger bra klassning och köttet är magert men ändå mört med ljus färg.
Charolais
Charolais kommer, som namnet antyder, från Frankrike och den första stamboken upprättades 1864. Från början var Charolais ett dragdjur, men idag används rasen uteslutande för köttets skull. Djuren är relativt stora med väl utvecklad muskulatur och räknas till de tunga köttraserna. De vita eller crème-färgade täta och korta pälsen gör att djuren är lätta att känna igen. Charolais är den allra största rasen i Frankrike med 1,6 miljoner djur. Det är också den största rasen i Sverige. Den första importen av levande djur till Sverige gjordes så sent som1960.
Djuren har hög tillväxt och ger ett stort köttutbyte. Den snabba tillväxten ger hög slaktvikt vid relativt låg ålder och ett mört kött med en lägre fetthalt.
Limousin
Limousin är en rustik ras med rötterna väster om det franska centralmassivet där djuren betat marker upp till 1000 meter över havet. Färgen skiftar mellan moget vete och mahogny med ljusare partier runt ögon och mule. Pälsen är mycket tät.
Rasen är stambokförd sedan 1886 och räknas som nummer två av de franska köttraserna efter Charolais med 720 000 djur bara i Frankrike. Limousin anses ha ett högt foderutnyttjande och bra klövar och ben samt lätta kalvningar. Den räknas till de tunga köttraserna och köttutbytet är högt och köttet av hög kvalitet med fina fibrer och en låg andel bindväv.
Simmental
Simmental kommer från en dalgång i Schweiz med samma namn och är en kombinerad mjölk- och köttras. Det är en av världens mest spridda raser och antalet djur har beräknats till över 40 miljoner. De första djuren importerades till Sverige i mitten på 1970-talet.
I Sverige används rasen enbart i diko-besättningar. Djurens färg kan variera från ljust gulbrun till ordentligt mörkbrun. Ben och huvud är vita och vita fläckar finns även ofta i de bruna fälten på kroppen. Det är den av köttraserna i Sverige med den i särklass högsta mjölkavkastningen till kalven vilket gör att kalven växer snabbt och når hög vikt redan i samband med avvänjningen vid 6-7 månaders ålder. Korna har lätta kalvningar och goda mjölkanlag. Rasen räknas till de tunga köttraserna och medelvikten för fullvuxna kor ligger på cirka 750-800 kilo.
Mjölkkoraser
Svensk Röd och vit boskap | Svensk Låglandsboskap eller Svensk Holstein | Svensk kullig boskap | Svensk Jersey-boskap
Svensk Röd och vit boskap
Svensk Röd och vit boskap (SRB) har funnits som en ras i Sverige sedan 1928. De är helt rödbruna eller har vita inslag av varierande storlek. De anses vara mycket friska, ha bra juverhälsa och lätta kalvningar. Förutom bra hälsa och fertilitet ger de mjölk med relativt hög fett- och proteinhalt.
SRB har lite lättare att sätta fett än SLB och slaktkropparna får i genomsnitt lite högre klassningar för form och fett jämfört med SLB. SRB-stutarnas kött är ofta bättre marmorerat än kött från svenska Holstein-stutar.
Svensk Låglandsboskap eller Svensk Holstein
Svensk Låglandsboskap (SLB) är den vanligaste mjölkkorasen och utgör knappt 55 procent av de kontrollerade mjölkkorna i Sverige. Allt oftare kallas rasen Svensk Holstein genom det stora inslaget av Holstein i den ursprungliga Låglandsrasen.
Korna är svarta och vita och väger omkring 700 kilo. Deras mjölkproduktion är hög men fett- och proteinhalten något lägre än för SRB.
Svensk kullig boskap
Hit räknas fjällko och rödkulla, båda gamla svenska lantraser som varit nära att utrotas i Sverige. Gemensamt för dessa raser är att de saknar horn och istället har en kulle på huvudet, man säger att de är ”kulliga”. Rasföreningarna för fjällko och rödkulla slogs ihop år 1938 till svensk kullig boskap men aveln fortlöpte till stor del avskilt och splittrades åter under 1980-talet. Båda raserna räknas idag som skilda raser med egna stamböcker.
Fjällkon är oftast vit med röda, svarta eller grå prickar eller fält. De är små, väger omkring 400-450 kilo och har en mankhöjd på cirka 125 centimeter.
Rödkullan är en kombinerad mjölk- och köttras som väger omkring 350 – 600 kilo. Korna är oftast helröda men vita tecken kan förekomma.
Svensk kullig boskap ger betydligt mindre mjölk än SRB och SLB, men klarar sig på mindre foder under vintern och magrare beten som skogsbeten under sommaren.
Svensk Jersey-boskap
Den här rasen kommer ursprungligen från den lilla ön Jersey i engelska kanalen och blev vida känd i världen eftersom den ibland medfördes som skeppsko för att förse fartygsbesättningarna med färsk mjölk under seglatserna.
Till Sverige kom den första kon redan 1890 som direktimport till Torreby gård i Bohuslän.
Korna är små och med sin varmt sandgula färg och sina stora ögon blir de nästan lite ”rådjurslika”. Korna väger omkring 400-450 kilo och anses vara duktiga foderomvandlare.
