Bringfästet är en del av den tunna muskeln som kallas för mellangärdet och som sitter innanför och under revbenen på nötdjuret. Den kan delas upp i inre och yttre bringfäste. På engelska kallas yttre bringfästet för outside skirt. På spanska kallas det för ”faja” (bälte).
Rostbiffsspegel är en platt, mager och mör styckningsdetalj som sitter på undersidan av rostbiffen.
Om oxsvansen tillagas långsamt och med rätt ingredienser ger den rätter som är enormt djupa i smaken, med kött som nästan faller sönder och med simmig märgrik sås.
Revbensstek eller short ribs på engelska är en smakrik och spännande detalj som passar utmärkt att grilla.
Rostas är en styckningsdetalj som kommer från den mindre och mörare muskeldelen av rostbiffen på nötdjuret.
Rostbiffen är väl själva sinnebilden för en söndagsstek, vare sig man tänker på en brittisk roast beef med Yorkshire pudding eller en fransk rostbiff med rosa inre och mängder av ugnstekta rotsaker.
Rostlock med kappa, också kallad picanha, är rätt okänd till namnet, men den är väl använd, inte minst till restaurangernas grytor och stekar.
Oxkind har under senare år blivit en inneråvara på ambitiösa krogar där den serveras långsamt tillagad, brässerad eller kokt. Ofta med rejäla doser av rödvin och örter och vitlök.
Märgben är helt enkelt ben, oftast från nötdjurets övre ben och lår, där den mjuka kärnan inuti benet – märgen – är kvar.
Mellangärde eller skirt steak på engelska är en tunn muskel nedanför
revbenen. Den kan delas upp i inre och yttre bringfäste och tillagas ungefär som flankstek.
Liten bogstek, på engelska kallad shoulder
tender är en vanligt detalj i USA. Den är mycket mör.
Lövbiff gör man oftast av nötinnanlår. En smart metod är att banka ut innanlåret tunt så det blir mört och får mycket stekyta per gram kött.