Växten, gräset, blomman eller trädet fångar upp solljuset tillsammans med vatten i marken och koldioxid i luften. Växten vill åt väte, syre och kol för att bilda glukos för att själv kunna växa – och kvar till oss människor blir ett överskott av den livsnödvändiga gasen syre!
Energin som skapas i växterna flödar i den cirkulära matproduktionen och lämnar aldrig kretsloppet. Den kommer till nytta på olika sätt, exempelvis som:
- Näring till människor och djur
- Näring till växter i form av stallgödsel, biogödsel och gröngödsel
- Fossilfritt bränsle i form av biogas
- Andra produkter såsom skinnklädsel, djurfoder och kosmetika
I människans tidiga historia var vi inte bofasta, utan vandrade för att följa årstider eller växtlighet och jaktbyten. Eftersom både djur och människor vandrade var utarmning av jorden inte ett problem. Marken och växtligheten återhämtade sig när betande hjordar och människor drog vidare.
När vi sedan började bo allt längre tid på samma plats behövde vi lära oss om kretsloppet av näring och nyttjande av växelbruk för att förmå marken att ge mat år efter år. Det var alltså inte bara människorna som stannade utan även djuren hölls kvar för att förse marken med näring för att sedan fortsätta odla mat till människor och djur.
Djurens roll i kretsloppet är en av förutsättningarna för människors möjlighet att bli bofasta, framför allt här uppe i Norden.
