Vad är cirkulär matproduktion?
En cirkulär matproduktion handlar i sin enklaste form om att skapa ett system där avfall inte uppstår och resurser behålls och återanvänds i ett slutet kretslopp. I Sverige är det möjligt att skapa en cirkulär matproduktion genom att låta djuren och växterna samarbeta.
En cirkulär matproduktion är raka motsatsen till en linjär. I stället för att tillverka, köpa och kassera produkterna, nyttjas istället allt som tillverkats så länge det går. Och när produkterna en dag är förbrukade återanvänds och återvinns de om och om igen.
Djuren äter växter, som gräs och klöver – som vi människor inte kan tillgodogöra oss, eller spannmål och grödor som brister i kvalité. Medan djuren äter så växer de och producerar mjölk och kött. Djuren är suveräna på att omvandla dessa produkter och föra dem tillbaka till det naturliga kretsloppet – och samtidigt producera högkvalitativ och näringstät mat i form av kött och mjölk.
Idisslande djur kan dessutom ge oss mat från marker som inte går att odla annat än gräs på. När djuren äter och växer så blir en del av maten också gödsel. Gödseln ger näring till grödorna som sedan blir mat till människor.
En cirkulär matproduktion innebär att...
Avfall inte uppstår och att resurser behålls i ett kretslopp.
Djuren och växterna samarbetar och följer naturens gång.
Produktionen är beroende av djurens gödsel. Gödslet ger näring till grödorna och grödorna blir mat till människor.
Djuren omvandlar gräs och spannmål av låg kvalité till näringsrikt kött.
De betande djuren hjälper till att lagra koldioxid i marken.
Biogödsel (växtnäring) och biogas (fossilfri energi) skapas genom att restavfall rötas.
FOTOSYNTESEN
Solkraft som ger växtkraft
Det som är finurligt med matproduktionen ute på åkrarna och i stallarna är att den drivs av solkraft via fotosyntesen. Vi människor kan inte själva ta tillvara på solens strålar men det kan växterna. Den här unika egenskapen som växterna har att fånga solens strålar för att själva kunna växa och samtidigt producera biprodukten syre är en förutsättning för allt liv på jorden.
Växten, gräset, blomman eller trädet fångar upp solljuset tillsammans med vatten i marken och koldioxid i luften. Växten vill åt väte och kol för att bilda glukos för att själv kunna växa – och kvar till oss människor blir den livsnödvändiga gasen syre! Energin som skapas i växterna flödar i den cirkulära matproduktionen och lämnar aldrig kretsloppet. Den kommer till nytta på olika sätt, exempelvis som:
- Näring till människor och djur
- Näring till växter i form av stallgödsel, biogödsel och gröngödsel
- Fossilfritt bränsle i form av biogas
- Andra produkter såsom skinnklädsel, djurfoder och kosmetika
Djuren
Utan djuren – inga grödor
I människans tidiga historia var vi inte bofasta, utan vandrade för att följa årstider eller växtlighet och jaktbyten. Eftersom både djur och människor vandrade var utarmning av jorden inte ett problem. Marken och växtligheten återhämtade sig när betande hjordar och människor drog vidare.
Djurens roll i kretsloppet är en av förutsättningarna för människans möjlighet att bli bofast.
När vi sedan började bo allt längre tid på samma plats behövde vi lära oss om kretsloppet av näring och nyttjande av växelbruk för att förmå marken att ge mat år efter år. Det var alltså inte bara människorna som stannade utan även djuren hölls kvar för att förse marken med näring för att sedan fortsätta odla mat till människor och djur. Djurens roll i kretsloppet är en av förutsättningarna för människors möjlighet att bli bofasta, framför allt här uppe i Norden.
Visste du förresten att svenska bönder är bland de bästa i världen på djuromsorg?
Markanvändning
Så odlas mat till människor och djur på våra svenska marker
För att en cirkulär matproduktion ska fungera måste marken brukas på ett hållbart sätt som är anpassat till de lokala förhållandena. I Sverige har vi gott om betesmark, bra förutsättningar för att odla foder och vi har mycket vatten – helt enkelt väldigt goda förhållanden där djuren och grödorna arbetar tillsammans.
Med hjälp av djuren kan vi till exempel omvandla gräs till näringsrik mjölk och kött, låta djuren äta grödor av lägre kvalité som inte är bra nog för oss människor att äta och låta marken vila genom att odla vall som sen blir mat till djuren.
För att förstå hur vi brukar vår mark i Sverige måste man först och främst känna till skillnaderna på de olika marktyperna. Det finns två typer av jordbruksmark: åkermark och gräsmark. Ungefär 7 procent av markytan i Sverige är åkermark (strax över 2,5 miljoner hektar) och endast 1,2 procent är betesmark (vilket motsvarar 450 000 hektar). Majoriteten av Sveriges markyta, hela 70 procent, består av skog.
Hållbara åkermarker
Åkermark är sådan mark som kan brukas och används till växtodling – exempelvis spannmål, raps och bönor. I Sverige nyttjas ungefär 70 procent av åkerytan för att odla foder till våra djur. Det kan låta som höga siffror men då ska man komma ihåg att det mesta som odlas är gräs.
På en väldigt stor del av Sveriges yta är just grovfoderproduktion eller bete det enda som fungerar utan för stora förluster. Det är sådan typ av jordbruksmark som det inte går att använda till att odla enbart vegetarisk mat på, så som spannmål, bönor eller raps. Då blir det resurssmart att använda den till betesmark och vallodling till djurfoder istället. Även på åkermark där det går att odla mat direkt till oss människor behövs även vallodlingen emellanåt för att ge marken återhämtning. Odling av vall får alltså stor betydelse för vår natur. Tar odling av djurfoder över mark där vi skulle kunna odla mat till människor?
Djuren äter det vi inte kan äta
Djuren är mycket viktiga i den cirkulära matproduktionen eftersom de kan äta grödor av lägre kvalité. Om till exempel skörden slår fel på grund av för mycket regn, torka eller skadeangrepp kan alltså spannmålen och grödorna gå till djurfoder istället. På det sättet går inget till spillo och i slutändan produceras fortfarande näringsrik mat till människor, men i form av mjölk och kött. Det betyder att djuren bidrar till att avfall stannar kvar i kretsloppet och skapar en cirkulär matproduktion.
Djuren kan äta sådant som inte vi människor kan äta.
På naturbetesmarkerna går det inte att odla grödor på samma vis som man kan på en åkermark. Naturbetesmarkerna har inte samma bördighet och kan ofta vara mer steniga och karga. Många gånger ligger de nära skogsmarker. Men vi kan nyttja sådan mark genom att låta djuren beta där. Om detta gräsmarker sköts kontinuerligt med bete och slåtter är de bland världens artrikaste naturtyper.
Samtidigt hjälper djuren till att bygga en så kallad kolinlagring när de betar eller när man odlar vall. Det beror på att den växande grödans rötter binder kol i marken och att det stannar där eftersom man skär av grödan när man skördar och därmed låter rötterna var kvar. Det lagras idag omkring 2,4 miljoner ton koldioxid i svensk åkermark per år. Och med hjälp av djurens betande, trampande och gödslande lagras ytterligare mellan 0,1–0,3 miljoner ton koldioxid per år i svenska betesmarker.
Växtföljd
En hållbar växtföljd är central för en cirkulär matproduktion
För att odla grödor såsom spannmål, oljeväxter och baljväxter krävs det att bonden planerar långsiktigt. Om man endast odlar samma gröda på samma plats varje år, så kallad monokultur, kommer jorden till slut att utarmas och bli näringsfattig och skör.
Det är därför viktigt att för varje år planera vad som ska odlas, helst minst 5–7 år framåt. På så vis kan man hjälpa till att ge jorden de bästa förutsättningarna för att få en god skörd år efter år. Ett exempel är att det endast går att odla bönor och ärtor på samma åkermark ungefär vart 6–8 år i Sverige för att minimera risken för sjukdomar i marken.
Inte heller där bördigheten på åkermarken är god går det att odla samma grödor varje år. Inom växtodling låter man därför marken vila vissa år genom att odla vall vilket är gräs, eller gräs blandat med proteingrödor som klöver eller ärtväxter. Det ger marken värdefull återhämtning, och mullhalten och bördigheten ökar.
Det är också ett sätt att minska trycket från skadegörare och svampsjukdomar så att mindre växtskyddsmedel behöver användas när det är dags att sätta i gång med växtodlingen igen. Vallen som odlats under markvilan blir foder till djuren. Vallodling och proteingrödor bättrar på jordens mullhalt och bördighet samtidigt som foder produceras till djuren.
Gödsel
Djurens gödsel sluter kretsloppet
Djurens gödsel är jätteviktigt för den cirkulära matproduktionen. En förutsättning för att år efter år kunna odla mat är att marken tillförs näring och strukturförbättring vilket gödseln hjälper till med. Genom djurens gödsel kan vi sluta kretsloppet och ge tillbaka näringen till jorden för att sedan fortsätta odla mat till människor och djur. Det naturliga samspelet mellan djur och växter är ett kretslopp som vi i dagens matproduktion efterliknar genom att ha växtföljd som inte bara tär på marken utan också när den.
Djurens gödsel ingår i samlingsnamnet naturgödsel som är organiskt baserad gödsel och består av olika former av gödning som stallgödsel (gödsel från djur), kompost eller benmjöl. Dessa är långtidsverkande och vitaliserar jorden, samtidigt som de tillför mullämnen. Det skapar liv i jorden och ger växtkraft till grödorna.
Kan mineralgödsel ersätta djurens gödsel?
Ett alternativ till stallgödsel är att använda gödsel som på något sätt är processad eller industriellt tillverkad – så kallad mineralgödsel. Sådan gödsel kan vara väldigt effektiv för att få stora skördar. Den är lättillgänglig för grödorna och sammansättningen mellan olika näringsämnen kan optimeras utifrån vilken typ av jord som gödseln ska spridas på, eller vilken typ av gröda som ska växa där.
En nackdel är dock att tillverkningen av mineralgödsel kräver stora mängder energi och kan orsaka en mer eller mindre hög grad av klimatpåverkan beroende på hur tillverkningsprocessen sett ut.
Utveckling pågår för att i framtiden kunna tillverka mineralgödsel på ett mer klimatvänligt sätt. Mineralgödsel har heller inte förmågan att bidra till att förbättra markens struktur eller att sluta kretsloppet, vilket gödslet från djuren har. Inom den ekologiska odlingen får inte mineralgödsel användas så idag är man helt beroende av gödsel från djur såsom grisar, nötdjur och höns.
Naturgödsel:
Samlingsnamn för organiskt baserad gödsel och samlingsnamnet på olika former av gödning som stallgödsel, kompost eller benmjöl.
Mineralgödsel:
Samlingsnamn för industriellt framställd eller behandlad gödsel som handelsgödsel. Även guano och chilesalpeter ingår här.
Biogas & biogödsel
Cirkulär matproduktion ger fossilfri energi
En annan viktig del inom den cirkulära matproduktionen är att vi rötar restavfall till att bli biogas och biogödsel. Restavfallen består främst av biprodukter från slakt, gödsel och matavfall från människor.
Restavfallen rötas i biogasanläggningar som resulterar i fossilfritt drivmedel i form av biogas och på köpet får man en näringsrik restprodukt som är perfekt biogödsel till grödorna. Biogas och biogödsel är exempel på hur vi har skapat ett nytt användningsområde för restprodukter inom jordbruket, och hur vi ser till att sluta kretsloppet inom den cirkulära matproduktionen.
”Biogas är lantbrukets energi. Lantbruket producerar restprodukter i form av gödsel. Vi tillverkar biogas och lantbruket kan sedan använda det till fordon. Det är en väldigt stor potential för lantbruket att producera sin egen energi.”
– Magnus Ahlsten, grundare för BroGas & Biogas Gotland
Mängden gödsel som rötas till biogas ökar stadigt och har mer än femdubblats sedan 2009. Totalt finns idag 71 biogasanläggningar i Sverige som använder gödsel, främst från nötdjur och grisar. Tvärt emot vad många tror, så kan nötdjur och grisar alltså hjälpa oss att bli mer oberoende av fossila bränslen. Biogas är med andra ord en superbra åtgärd för klimatet på flera sätt.
Biogödsel är den perfekta restprodukten
Biogödsel är den restprodukt vi får ut efter att biogasen utvunnits ur avfallet som tas in i rötkammaren. Biogödsel är faktiskt bättre än gödslet var innan det rötades eftersom kvävet blir mer tillgängligt för växten. Att röta avfall från jordbruket är en bra affär för bonden, som förser rötkammaren med till exempel gödsel – och får tillbaka en ännu bättre gödsel till lantbruket. Samtidigt förser bonden samhället med fossilfri energi i form av biogas.
Vad används biogasen till idag?
Nästan två tredjedelar av den svenska biogasen används som fordonsgas eller matas in på gasnäten. I Stockholms gasnät är andelen biogas omkring 70 procent. Över 15 procent av Sveriges bussbestånd går på gas, vilket motsvarar över 2000 bussar.
Hur många mil ger gödseln från en ko?
En ko ger i genomsnitt 17,4 kubikmeter gödsel per år. Med ett biogasutbyte på 14 kubikmeter metan per ton ger det 244 kubikmeter biogas per ko och år. Det motsvarar 440 mils bilkörning, vilket kan ersätta 264 liter bensin och minska klimatutsläppen med 740 kilo CO₂-ekvivalenter.
Slakt
Kan slakt bidra till ett cirkulärt kretslopp?
Ja, slakt bidrar faktiskt till det cirkulära kretsloppet! Djuren blir till sist mat. Det kött som inte används helt eller som färs tas tillvara i form av korv, pastejer eller annan chark. Men det finns ändå vissa delar på djuret som vi inte kan göra mat av, så som hudar, ben eller talg. På slakterierna i Sverige tas allt tillvara och inga biprodukter blir avfall. Det som inte kan gå vidare till andra användningsområden som till exempel skinn eller talg blir i sista hand biogas och biogödsel genom rötning, vilket bidrar direkt till den cirkulära matproduktionen. Det är ca 50 procent av slaktkroppen som blir annat än mat till människor
Visste du att slakt ger mer än kött? Till exempel…
- Skinnklädsel till exempelvis bilar, möbler och kläder till människor
- Godis
- Hudvård, kosmetika och läkemedel
- Kött- och benmjöl till odling
- Biogas och biogödsel
- Hund- och kattmat
- Talg till matlagning
Det är såklart bra att det finns användningsområden för alla biprodukter från slakten. Men målet är ändå alltid att så mycket som möjligt av djuren som slaktas ska bli mat till människor. Orsaken till att nära hälften av mängden biprodukter inte går till livsmedel är att det idag saknas en lönsam avsättning.
Ett åtgärdsområde kan därför vara att utveckla marknaderna för biprodukter. I framtiden blir det därför viktigt med produktutveckling, förädling och rätt marknadsföring. Vi behöver hitta fler användningsområden, men också öka efterfrågan på användning av biprodukter i svenska produkter och kök.