Rör inte min sojakorv!

Rör inte min sojakorv!

Rör inte min sojakorv!

Sommar, sol, djur i hagarna och karré på grillen! Nu lever Sverige och svenskarna upp. I våra veckovisa undersökningar kring förtroendet för svenska djurbönder ser vi också att när sommaren är här toppar förtroendet för bonden, djuren, köttet och landsbygden. Det är nu vi påminns om var maten kommer ifrån och hur vackert ett landskap blir när det finns djur där.

Men det är tvära kast. Bara för någon vecka sedan delade vi på Svenskt Kött en granskning av vegetariska köttersättningsprodukter. Alltså produkter som marknadsförs som att vara mer hållbara och hälsosamma än animaliska produkter. Och hör och häpna – det fanns vissa utmaningar även med dessa produkter. Men i dessa tider, då köttet ständigt ska skuldbeläggas, är det ett stort klavertramp att ifrågasätta köttersättarna som den universella lösningen på alla hållbarhetsproblem. Sojakorv, är inte bara en sammansatt produkt bestående av en mindre del vegetabiliska råvaror – som också är importerade, samt en större andel tillsatser. Sojakorven är också en ny religion.

En granskning av köttersättningsprodukter

Jag var säkert naiv som trodde att den här granskningen av köttersättningsprodukter skulle ge perspektiv. Att fler skulle bli mer vaksamma på att det finns starka marknadsintressen som gärna vill profitera på människors vilja att vara hälsosam och hållbar. Men det handlar inte om fakta. Det handlar om att sojakorv är symbolen för ett politiskt ställningstagande. Symbolen för att man bryr sig om planeten och andra levande varelser, vilket köttätare inte gör och därför ska bekämpas. Det goda mot det onda.

Frågan är aldrig om vi får någon mat. Frågan är istället vad vi vill äta.

I vårt land har vår fantastiska välfärd bidragit till att vi sällan behöver reflektera över livets förutsättningar. Frågan är aldrig om vi får någon mat. Frågan är istället vad vi vill äta. Lyxigt och få förunnat. För många handlar därför hållbar mat om de val man gör i butiken. Inte om hur, var eller om det överhuvudtaget är möjligt att producera mat. Jag vet inte hur många gånger vi försökt förklara att nej, det är inte möjligt att bara odla proteingrödor på hela den svenska åkerarealen, och ja, vi behöver även djuren för växtodlingens skull och för att på ett resursklokt sätt ta tillvara på allt gräs. När folk inte ens reflekterar över naturens givna ramar blir det istället deras tankar och känslor som styr beteendet. Och helt plötsligt har vi en hållbarhets- och framtidsdebatt som grundar sig på vilka vi tycker mest synd om snarare än vad som är nödvändigt eller ens möjligt utifrån de biologiska förutsättningarna vi har.

Sojakorv hyllas helt blint

Problemet med sojakorvsreligionen är att man helt blint hyllar sojakorven. Detta gör man oavsett om det används importerade råvaror från tvivelaktiga produktionsmetoder och tillsatser med suspekt ursprung i linjära flöden där resurser tas från en sida av världen för att konsumeras i en annan del av världen. För de övertygade sojakorvsätarna är detta helt ointressant. Likaså är det totalt ointressant att detta livsstilsval bygger på ett kolonialistiskt synsätt där andra länders och människors resurser och mark tas för given och utnyttjas. Det spelar ingen roll att maten som produceras i ett annat land blir för dyr för lokalbefolkningen att köpa och att deras odlingsmarker blir förstörda av ett allt för aggressivt jordbruk. Bara det inte är animalisk mat…

Ute lyser solen och på åker och i hage frodas, växer och strålar det av allt levande. Ett pedagogiskt skådespel där det är svårt att missförstå hur växter och djur existerar i samspel. Människan har helt enkelt behövt jobba med de förutsättningar som naturen ger, på den plats som vi lever, och i ett långsiktigt system så att markerna ska kunna fortsätta ge mat år efter år.

Valet är egentligen inte så svårt

Här har man faktiskt också ett val; att våga se hur vi människor är beroende av det som växtodlingen och djurhållning ger oss, samt acceptera det och till och med tycka att det är ok. Eller att sätta på skygglapparna och låta någon annan, i en annan del av världen, betala priset för vår ångest. Valet är egentligen inte så svårt. Men för att få fler att förstå livets förutsättningar är vi ännu inte framme – det är ett fortsatt jobb.

Men till dess, ha en fin sommar och njut av allt det vackra där ute! 

Isabel Moretti,
VD

Relaterade artiklar

Scroll to Top