Mål om ökad produktion av vegetabilier rår inte på söndertorkad vall och bortregnad gröda…
Mitten av juni. Midsommartid, betestid, grilltid. Vi står mitt i den intensiva försommaren där temperaturen är strax under 30 grader och det på sina håll inte har regnat på över två månader.
Samtidigt har NNR-kommittén presenterat förslag på kommande kostrekommendationer där det senaste är att hållbarhetsperspektivet också ska integreras. Hand i hand med vad som är bra för vår mänskliga hälsa ska vi nu alltså också få vägledning i hur vi ska äta för att planeten ska må bra. Och som ofta när kraftfulla tag ska tas för planetens bästa är den magiska formeln – precis som i NNR – att lösningen ligger i att kraftfullt minska på köttkonsumtionen.
Dramatiska konsekvenser för matproduktionen
Kritiken har inte låtit vänta på sig. Å ena sidan hörs röster som förespråkar ännu mer kraftfulla åtgärder för att det gröna proteinskiftet ska genomföras så snabbt det bara går. Det är alltså inte tillräckligt att bara minska köttkonsumtionen – den ska upphöra helt. Å andra sidan kommer motreaktionen, från bland annat Svenskt Kött, LRF Mjölk och andra företrädare för den svenska livsmedels- och animaliebranschen, där man är frågande över brist på insikt och kompetens kring hur och var mat ska och kan produceras. Om animalierna försvinner ger det dramatiska konsekvenser för både hälsa, miljö och inte minst vår egna förmåga att producera mat.
Många är rätt förbannade
I NNR:s remissrundor har det inkommit hundratals yttranden och kommentarer. Många är rätt förbannade. Från båda håll. Det som är rätt spännande i den här NNR- debatten just nu är att den egentligen inte bara handlar om att försvara eller kritisera kött och animalier. Den handlar också om skillnaden mellan dem som teoretiskt utrycker vad de önskar och vill, och dem som uttrycker vad som praktiskt är möjligt att producera när det kommer till en hållbar livsmedelsproduktion.
Det är enklare att uttrycka en vilja eller en ambition än det är att faktiskt genomföra det man vill och få det konkret att hända. Det är enklare att tycka än att göra. Att tycka att man ska öka produktionen av vegetabilier rår inte på söndertorkad vall eller bortregnad gröda. Det är också ett rätt trubbigt instrument när priser på drivmedel, el, foder eller växtskyddsmedel skenar eller när arbetskraften försvinner från en dag till en annan på grund av krig. Oavsett om man producerar kött, mjölk, grönsaker eller spannmål så påverkas man av väder och vind, prishöjningar och brist på arbetskraft. Det finns ingen som kommer undan. Att produktionen varierar för att optimera resurser och förutsättningar och minimera risk och sårbarhet är den bästa strategi man kan ha som livsmedelsproducent. En noga och väldigt genomtänkt strategi.
”Att läsa NNR är som höra vingslag från en svunnen tid då maten var billig och fanns i överflöd och all världens resurser fanns till vårt förfogande.”
Denna strategi från produktionssidan blir då en skarp kontrast till rapportutkastet som nu presenteras. Att läsa NNR är som höra vingslag från en svunnen tid då maten var billig och fanns i överflöd och all världens resurser fanns till vårt förfogande. En tid där man kunde önska och vilja. Den tiden kommer inte tillbaka. Det ger därför ett enormt lugn i själen att se att allt fler stora, tunga och viktiga instanser förstår allvaret. KSLA, SLU, RISE och till och med vissa formuleringar från Livsmedelsverket lyfter samma sak. Det går inte att önska sig till en kosthållning som ska vara bra för hälsa och miljö. Maten måste ju också produceras på något sätt, samtidigt som vi behöver säkerställa att vi får i oss tillräckligt med näringsämnen. Vi behöver också beakta de förutsättningar vi har i vår närhet för att producera den mat vi behöver eftersom vi inte kan ta för givet att all världens resurser står till vårt förfogande.
Regeringen drar i handbromsen
I torsdags drog regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren i handbromsen för NNR-arbetet. Ett tilläggsuppdrag har nämligen lagts på Livsmedelsverket där regeringen menar att det inte räcker med att ha ambitioner om att svenska folket ska fördubbla sin konsumtion av frukt, och grönt och andra vegetabilier, samtidigt som köttet ska minska med 40 procent – man måste också ta reda på om och hur den här produktionsomställningen ska gå till. Och vilka konsekvenser får på andra håll i form av järnbrist, obetade marker och ett ökat importberoende.
”I Facebook-flödet samsas bilder på semesterfirare och bilder med gul, torr, dammig mark och böner om regn.”
I Facebook-flödet samsas bilder på semesterfirare och bilder med gul, torr, dammig mark och böner om regn. Det är oroligt. Huruvida markerna kommer att ge mat till människor och djur under 2023 ligger vare sig i marknadens eller politikens händer. Det är enbart upp till vädrets makter. Något man vare sig med höga ambitioner eller kraftfulla mål kan påverka. Bönerna har fått svar. Här om dagen kom till slut regnet på sina håll och så även hoppet . Det kanske inte blir ett katastrofår för den svenska matproduktionen?
Vädrets makter är på vår sida och nu också politikens. Det kan bli bra det här. Nu tar vi sommar och lägger näringspackat, svenskt kött på grillen och är tacksamma över den hälsosamma och hållbara mat vi faktiskt kan producera i vårt land.