”Så bluffar mjölkindustrin om kornas farliga metangaser” var rubriken när Sveriges radio ”granskade” kött och mjölklobbyn.
Victoria Thulier, expert på LRF mjölk intervjuas med anledning av rubriken om att ”Kossor kan kyla klimatet” som Hjärta Mjölk använder. En provocerande rubrik men som också har ambitionen att väcka människors engagemang och nyfikenhet för att i nästa steg leda dem in på att förstå komplexiteten i produktionssystemet. Det gick väl så där med tanke på att Sveriges Radio låter forskarna Elin Röös och Rasmus Einarsson, gapskratta åt detta ”nonsens”. Nyheten blev inte att klimatdebatten behöver fördjupas utan nyheten blev att branschen bluffar. För det vet vi ju alla att kor är farliga… Eller?
Bara någon timme efter detta inslag kom ytterligare ett nytt inslag från Sveriges Radio. Denna gång med rubriken ”Jordbruksverket: Maten räcker vid krig men vi måste äta mindre kött”. Nyheten presenteras som att minskad köttkonsumtion kommer rädda oss i kris och krig och så får en lantbruksrepresentant uttala sig och svarar att vi skulle å andra sidan också kunna öka produktionen i Sverige. Som lyssnare blir man smått förvirrad. Var inte nyheten att vi skulle minska på köttet?
Lyssnar man på inslaget kring vad Jordbruksverket egentligen säger så är det att vi får hålla till godo med den mat vi själva producerar vid krig eller kris och eftersom vi har en hel del import av kött så kommer vi inte att kunna äta importköttet. Att vi förmodligen inte heller kommer att kunna äta bananer eller mango är inte SR:s rubrik, för det är just tanken på minskad köttkonsumtion som skapar uppmärksamhet.
Miljöeliten höjer tonläget
På Svenskt Kött har vi märkt att tonläget höjts ordentligt under den senaste tiden. Inte från konsumenter, inte från djurrättsaktivister, inte från veganrörelsen utan från akademiker som anser sig tillhöra någon form av miljöelit. En elit som i en annan tid – innan pandemi och krig– kunde ägna sig åt att snickra på sina egna varumärken. De kunde positionera sig som frälsare av världen oavsett om de var en journalist anställd inom public service eller en tjänsteman på en myndighet med uppdrag att jobba för allmännyttan. Det som är problemet just nu är att utvecklingen visst inte var linjär. Samhället gick inte från klarhet till klarhet och minskade köttkonsumtionen och började äta bönor i högervarv. Samhället drabbades av pandemi, krig och ekonomisk kris och människor insåg att vi inte kan välja våra liv. Vi behöver jobba med det vi har och göra det bästa av det. Kött och potatis och makaroner och korv funkar fint för hungriga barn.
Miljöeliten stressas. Det var ju inte så här det skulle gå. Men de som värnar sina varumärken kan inte backa. De har investerat alltför mycket. Prestige är nu viktigare än att lösa problem. Livsmedelsverket dundrar på och skärper upp tonläget ännu mer och menar att det borde finnas politiska mål för minskat köttätande. Ministern säger nej. Livsmedelsverket presenterar sin nya kostcirkel där veganska alternativ kan ersätta animalierna – för det vet ju alla att kor är farliga och kött är onödigt. Ja – ni hör ju själva. Hela havet stormar och det finns ingen respekt för fakta och sanningar utan nu gäller det bara att behålla sin position.
Branschen behövs för att säkra den svenska maten
Vi som bransch har en hel del att hantera just nu. Vi vet å ena sidan att vi behövs mer än någonsin för att säkra den svenska maten, eftersom djuren är vårt beredskapslager för kött och mjölk. Djurproduktionen gör att vi kan få inhemsk mat året om på våra breddgrader och kött och mjölk är några av de mest näringspackade livsmedel vi kan äta. Samtidigt får vi å andra sidan kämpa varje dag, inte bara för att klara stigande räntor och elpriser utan också för vårt existensberättigande. Och vi äger inte tillgång till maktens alla arenor.
På Svenskt Kött går vi som vanligt runt makten. Vi går på människorna, konsumenterna och medborgarna direkt. De som redan äter korv och makaroner och som hyllar bonden. De som inte vill att deras döttrar får järnbrist. Det är de som är marknaden. Och jag tänker att det höjda tonläget är någonting bra. Det är ett tecken på att vi som är en del av den svenska animalieproduktionen gör många saker rätt. Budskapen går fram. Livsmedelsverket och miljöeliten kommer fortsätta sprattla för att få utrymme och det kommer vara besvärligt för oss varenda gång. Men vi ska fortsätta göra det vi kan och är bra på. Producera, leverera och berätta om vilka vi är och vad vi gör. För det håller.
Jag tittar på Livsmedelsverkets nya kostcirkel och skakar på huvudet. Jag tänker att om krig och kris verkligen drabbar vårt land kommer jag vilja ha en ko på min bakgård – inte en vertikalodling med sallad eller 3D-printer för att skriva ut labbkött – om jag ska hålla mig själv och mina barn mätta.
