SVT rapporterade nyligen
om hur svenska slakterier säger upp avtalen för ett antal svenska
grisgårdar då de inte lyckas sälja köttet vidare. Men det är inte så att
vi svenskar har minskat vår konsumtion av griskött, snarare tvärtom.
Problemet är Sverige har blivit en överskottsmarknad där omvärlden
säljer billigt griskött och därmed lägger fler av oss fläsk på tallriken
som kommer från djur som inte har fötts upp enligt de hårdare
djurskyddskrav som gäller i Sverige.
Importen av griskött har
fördubblats på tio år och 40 procent av det griskött vi äter kommer från
ett annat land. Det handlar framför allt om det mer anonyma köttet, det
som blir råvara i korven, smörgåsskinkan och färdigmaten.
Importen
har ökat snabbt. I slutet av 1990-talet var Sverige självförsörjande på
griskött. För bara tre år sedan var 80 procent av allt griskött vi åt
svenskt. 2013 har den siffran sjunkit till 60 procent.
Den
huvudsakliga orsaken till de senaste årens ökning av importerat kött är
att länder som Danmark, Tyskland och Polen kan konkurrera med betydligt
lägre priser. Våren 2013 stängde Ryssland och Asien sina gränser för
importerat kött för att säkra sin egen köttproduktion. Det har lett till
att det finns gott om billigt griskött från bland annat Tyskland och
Danmark.
Det är framför allt i charkuterier och färdigmat
som det importerade köttet har ökat, vilket många av oss kanske inte vet
eller har upptäckt. När det gäller helt griskött som säljs i butik är
det fortfarande mest svenskt kött som säljs.
Priset
spelar givetvis en stor roll, liksom en stark krona som gör Sverige till
en attraktiv marknad att sälja till. Men en annan orsak är också att
köttet i korven och den färdiga maten blir mera anonymt.
Konsumenterna
har hittills visat att de i stor utsträckning är beredda att välja
svenskt när de köper kött i butiken, även om det svenska köttet är
dyrare. Men för charkuterierna och de färdiga maträtterna gäller inte
samma logik. För att ytterligare komplicera bilden finns det också ett
antal charkuterier med regionala svenskklingande namn som inte
innehåller ett enda gram svenskt kött.
Den extra kostnaden för
”våra” grisar är bland annat det svenska djurskyddet. För det är
skillnad på djurhållning i Sverige och i andra EU-länder. Fixerade
suggor, kuperade svansar och trånga burar. Sådan är verkligheten för en
stor del av grisarna i EU.
Svenska bönder har däremot under många
år fött upp grisar enligt svensk djurskyddslagstiftning, som är
strängare än EU:s nya villkor. Vi är stolta över vårt djurskydd, men det
har medfört ökade kostnader för svensk grisproduktion och försvårar
konkurrensen med lågprisimporten.
Svenska djur är bland de
friskaste i EU och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett
mycket låg. Danskarna använder tre gånger så mycket antibiotika per gris
som vi i Sverige. Bör vi inte vara beredda att betala mer för det?
Det
är alltså inte något mysterium bakom prisskillnaden mellan griskött
från Sverige respektive utlandet. Den speglar viktiga skillnader i
djurhållning och också andra omständigheter runt köttproduktionen.
Vår
ambition är att fler konsumenter ska titta och agera efter
ursprungsmärkning så att inte ytterligare svenska gårdar tvingas stänga
ner verksamheten medan fläsket väller in från Tyskland och Danmark.
Alla
vill vi väl kunna köpa gott kött som kommer från grisar som har haft
det bra? Och det kan vi också – om vi förstår att använda vår
konsumentmakt.
