Utan djuren – inga grödor

Utan djuren – inga grödor

I människans tidiga historia var vi inte bofasta, utan vandrade för att följa årstider eller växtlighet och jaktbyten. Eftersom både djur och människor vandrade var utarmning av jorden inte ett problem. Marken och växtligheten återhämtade sig när betande hjordar och folk drog vidare. När vi sedan började bosätta oss allt längre tider på samma plats behövde vi däremot lära oss om kretsloppet av näring och utnyttjande av växelbruk för att förmå marken att ge mat år efter år. Man kan i princip säga att användning av gödsel är en av förutsättningarna för människors möjlighet att bli bofasta. Alltså – när människan började stanna på en plats för att förse sig med mat blev husdjuren en förutsättning för att kunna ge gödsel till marken som odlas. Utan djuren – inga grödor.

Och så funkar systemet än idag. Efter en lång vinter börjar våren spira där ute och det är dags att preparera marken inför en ny växtsäsong. Jorden ska förberedas för att få de bästa förutsättningarna för att ge en så bra avkastning som möjligt – oavsett om marken ska ge spannmål till oss människor eller om det är en övervintrad vall som ska ge mat till djuren. Förutom vatten i lagom mängd behöver grödorna näring för att de ska växa ordentligt. Men i lagom mängd och av rätt kvalité för att det ska bli hållbart – både miljömässigt och ekonomiskt för odlaren.  

Gödning i olika former och vid rätt tidpunkt  

Näringen ska finnas tillgänglig i rätt mängd när grödan behöver den, så en anpassad mängd vid rätt tidpunkt är viktigt. Vad som är rätt tidpunkt beror på gödselns sammansättning. Är den flytande eller uppblandad med exempelvis halm? Mer lättillgänglig gödsel kan spridas på våren eller i växande gröda, medan gödsel som är blandad med halm eller annat strömedel passar bättre att plöja ner på hösten.  

Det gödsel som kommer från djuren, som exempelvis kogödsel och grisgödsel, kallas ofta för organiska gödselmedel eller stallgödsel. Dessa är mer långtidsverkande och vitaliserar även jorden, samtidigt som de tillför mullämnen. Det skapar liv i jorden och ger växtkraft till grödorna.  

Ett alternativ till stallgödsel är att använda gödsel som på något sätt är processat eller industriellt tillverkat – så kallat konstgödsel.  Sådan gödsel kan vara väldigt effektiv för att få stora skördar. Den är lättillgänglig för grödorna och sammansättningen mellan olika näringsämnen kan optimeras utifrån vilken typ av jord som gödseln ska spridas på eller vilken typ av gröda som ska växa där. En nackdel är dock att tillverkningen av konstgödsel kräver stora mängder energi vid tillverkningen och kan orsaka en mer eller mindre hög grad av klimatpåverkan beroende på hur tillverkningsprocessen sett ut. Utveckling pågår för att i framtiden kunna tillverka konstgödsel på ett mer klimatvänligt sätt, men förutspås bli kostsamt. Konstgödsel har heller inte förmågan att bidra till att förbättra markens struktur vilket stallgödsel har. 

Inom den ekologiska odlingen får inte konstgödsel användas utan man är idag helt beroende av gödsel från djur så som grisar, nötdjur och höns. 

Biogas från gödsel med många värden  

Förutom som växtnäring eller jordförbättring kan gödsel från djur rötas i biogasanläggningar. Mängden gödsel som rötas till biogas ökar stadigt och har mer än femdubblats sedan 2009. Totalt finns nu 71 biogasanläggningar i Sverige som använder gödsel, främst från nötdjur och grisar. Produktionen av biogasen ger en näringsrik och luktfri restprodukt som är ett perfekt biogödsel till grödorna. På så vis kan gödseln användas fler gånger – både som bränsle och som näringsämnen som återförs till åkermarken för att sluta kretsloppet. 

Exempelvis räcker gödseln från en ko till drivmedel i form av biogas för en körsträcka på minst 440 mil per år med en vanlig personbil. Tvärt emot vad många tror, så kan nötdjur och grisar alltså hjälpa oss att bli mer oberoende av fossila bränslen. Biogas är alltså en superbra åtgärd för klimatet på flera sätt. 

Djurhållningen är grunden för växtodling 

En förutsättning för att år efter år kunna odla mat är alltså att marken tillförs näring och strukturförbättring. Det är gemensamt för alla former av jordbruk. Det naturliga samspelet mellan djur och växter är alltså ett kretslopp som vi i dagens matproduktion efterliknar genom att ha växtföljd som inte bara tär på marken utan också när den. Det är alltså tydligt, utan djuren – inga grödor.

» Läs mer om svensk djuruppfödning här