Den här inspelningen av Köttpodden var inte lik någon annan. Veckans gäst, gourmanden och näringslivshistorikern Edward Blom, kom för att äta julbord tillsammans Svensk Kötts vd Elisabet Qvarford. Och för att berätta om hur ett riktigt svenskt julbord ska se ut. Ett extra långt avsnitt blev det, för då Edward Blom kommer igång finns det så mycket att prata om.
Julbordet inleddes med en kopp av gästens egen glögg. Maten serverades av Eva Älgekrans på HKScan som dukade fram skinkor, pastejer, pate, sylta, korvar, köttbullar, grisfötter, oxbringa, sidfläsk och inte minst dopp i grytan. Att det också fanns sallad på bordet uppskattades inte av den konservative Edward Blom som föredrar sitt julbord traditionellt, dvs utan grönt. Ja förutom den halländska långkålen som förvisso är grön, men kokt i skinkspad och grädde. Och olika kokta kålsorter går också bra som brunkål och rödkål.
Det går bra att servera bruna bönor till revbenspjällen på julbordet. Men Edward dömer till och med ut att ha brysselkål till julmaten, det är enligt honom en utländsk influens. Vi får också veta varifrån traditionen med snapsvisor kommer och lyssna till hans egen-komponerade hyllningssånger till dessa starka drycker.
Köttpodden julspecial är en fest för den med intresse för mathistoria. Vi får veta att julen från början är en ölfest med rötter i vikingatiden. Men sedan några hundra år tillbaka har julen handlat om att äta så mycket man kan och för många var det den enda gången på året man åt kött.
Edward Blom berättar att det var gris som gällde eftersom det var det billigaste djuret att föda upp. Då gällde det att allt på grisen togs tillvara och därför hör rätter som grisfötter och blodkorv till det traditionella julbordet, liksom sylta och pastej. Att få äta kött till jul var en så stor upplevelse att grisen blev symbol för hela julen.
Edward Blom är konservativ i ordets rätta bemärkelse. Han håller hårt på seder och traditioner. Han anser att man ska äta julmat från julafton och fram till tjugondag Knut vilket han gör i sin familj.
