I slutet av maj publicerades en större studie över matens klimatpåverkan i tidskriften Sience, “Reducing food’s enviromental impacts through producers and consumers”. Där konstaterades det återigen att nötkött har överlägset störst klimatpåverkan i jämförelse med vegetabiliska proteiner. Studien visar också att det bra nötköttet, som skapar biologisk mångfald och håller landskapen öppna, har högre påverkan än det intensivt uppfödda nötköttet. Ärtor var överlägset bäst, och rekommendationen var att vi på global nivå behöver genomgå en beteendeförändring som innebär att vi ska helt sluta äta kött och animalier.
Så är det dödstöten för köttet?
Så är det dödstöten för köttet? Är det dags för mig att förändra vår verksamhet, be våra uppfödare att slakta ut korna och ställa om gårdarna till ärt- och bön produktion?
Det är enkelt att utgå ifrån att jag, som arbetar med kött, vill till varje pris berättiga min verksamhet och beteende. Att jag slagit dövörat till när det gäller den fakta som presenteras. Men så är det inte. Studien ovan läcker som ett såll när det kommer till att ha fakta och grund för de antaganden och påståenden som görs. Med den erfarenheten jag har, de otaliga artiklar, böcker och vetenskapliga rapporter jag läst, forskare jag träffat och praktiker jag språkat med, kan jag bara dra slutsatsen att det saknas en helhetsförsåelse för hur vår köttproduktion och konsumtion påverkar klimatet. En hel del av den fakta som presenteras stämmer förstås utifrån hur vi producerar livsmedel och kött idag, men inte hur vi skulle kunna göra det imorgon. Eller som en amerikansk kollega sa till mig, “It’s the how not the cow”.
Eller som en amerikansk kollega sa till mig, “It’s the how not the cow”.
Denna studie, och många andra studier och artiklar jag läst missar att lyfta komplexiteten i nötköttsproduktionen på fyra viktiga punkter: Metan, livscykelanalyser, proteinkvalitet och markanvändning.
1.Metan
Metan räknas som en betydligt starkare växthusgas än koldioxid (CO2), där 1 kg metanutsläpp räknas upp 23-28 gånger för att skapa 1 koldioxidekvivalent. Detta är den enskilt största anledningen till att nötköttet anses en drastiskt högre klimatpåverkan än de andra köttslagen, då metan är den huvudsakliga utsläppskällan av växhusgaser från nötköttsproduktion. Men, på senare tid har det kommit allt mer rättmätig kritik gentemot det vedertagna sättet att räkna om metanutsläpp till CO2-ekvivalenter. Främst för att metanutsäppen är kortlivade, och metanen försvinner ur atmosfären efter ca 10-20 år, i jämförelse med koldioxidutsläpp som närmast kan klassas som permanenta när koldioxiden frigjort och hamnat i atmosfären. Det är också viktigt att komma ihåg att kornas metanutsläpp mestadels består av bundet organiskt kol som frigörs ur biomassan och kan därmed inte likställas med de nettoutsläpp som tex transportsektorn som släpper ut bundet fossilt kol gör. Dessutom är den biomassa kon konsumerar ständigt på tillväxt, och binder därmed kontinuerligt kol. Ett kretslopp helt enkelt.
Det är också viktigt att komma ihåg att kornas metanutsläpp mestadels består av bundet organiskt kol som frigörs ur biomassan och kan därmed inte likställas med de nettoutsläpp som tex transportsektorn som släpper ut bundet fossilt kol gör.
2.Livscykelanalyser (LCA)
Merparten av de studier som är gjorda på köttets klimatpåverkan är baserade på LCA. Dessa misslyckas ofta med att greppa helheten i animalieproduktionen. Det som oftast helt förbises eller plockas bort ur analysen, är kons möjliga positiva påverkan, dvs inlagring av kol i biomassa och jord. Man motiverar detta med att det är för komplext och osäkert att mäta kolinlagring, och därav är det bättre att inte ens försöka (!). Om man väljer att helt ta bort kons möjliga positiva påverkan, anser jag att vi inte heller kan med säkerhet prata om kons negativa påverkan innan vi rett ut hela situationen. Speciellt då metan är en kortvarig växthusgas som återförs i biomassan, och den biomassa kon konsumerar ständigt är på tillväxt med hjälp av kolföreningar från atmosfären.
3.Proteinkvalitet
Det vanligaste sättet att jämföra nötkött med övriga matvaror, är ofta att ställa olika proteinrika livsmedel mot varandra. Det som sällan eller aldrig påpekas är att det är stor skillnad i proteinkvalitet på 100 g bönprotein kontra 100 g köttprotein. För att du ska få i dig dagsbehovet av protein behöver du äta ungefär tre gånger mer kokta bönor än kött. Bönor har inte heller en komplett aminosyreprofil, och måste kompletteras med aminosyror som finns i spannmål eller animaliska produkter för att proteinet ska vara fullvärdigt. Dessutom är det stor skillnad i näringsämnen mellan de olika proteinerna, där köttet, förutom att ha fullvärdigt protein, också är en lysande källa till järn, A, B-vitaminer, zink och magnesium. Förstås svårt att ta med i beräkningen, men det blir lite som att jämföra äpplen och päron att koka ned bönor och kött till enbart proteiner och deras utsläpp.
Men att av det dra slutsatsen att vi på dessa 83 % kan odla mat till världens befolkning om vi slutade med köttproduktion, stämmer inte.
4.Markanvändning
Enligt studien tar animalieproduktionen upp 83 % av den globala jordbruksmarken, där korna är det djurslag som ockuperar störst del, framförallt den extensiva betesbaserade nötköttsproduktionen. Men att av det dra slutsatsen att vi på dessa 83 % kan odla mat till världens befolkning om vi slutade med köttproduktion, stämmer inte. En stor del av vår jordbruksmark är betesmark, direkt olämplig för annat än att hålla idisslare. Kor gör kött och mjölk av växter vi inte kan tillgodogöra oss, och är imponerande effektiva på att omvandla proteinet som finns i gräs till kött. Naturligtvis har en stor del av animalieproduktionen i stort en skev både resurs- och markanvändning, där råvaror som likväl skulle kunna föda människor direkt används till att föda upp djur, men även här måste vi lära oss att skilja på äpplen och päron. Det är ett tankefel att tänka att de där 950 miljonerna hektar mark studien refererar till, som är betesmark åt idisslare, enkelt skulle kunna ge oss bönor eller vete. Jag har besökt ett otal beteshagar genom åren, och kan konstatera att få av de rena betesmarkerna lämpar sig dålig åt något annat än just animalieproduktion.
Det är ett tankefel att tänka att de där 950 miljonerna hektar mark studien refererar till, som är betesmark åt idisslare, enkelt skulle kunna ge oss bönor eller vete.
Slutsatsen jag drar är att FAOs “Livestocks long shadow”, som blev startskottet för diskussionen kring matens klimatpåverkan, resulterade i att samtalet mycket har kommit att handla om nötköttets klimatpåverkan. Jag ser det som att vi hamnat i ett reduktionistiskt perspektiv gällande animalie-, såväl som livsmedelsproduktionen i stort, där vi fokuserar på vilka för livsmedel som gör minst skada istället för att kika på vilka som gör mest nytta.
För självklart kan vi fortsätta ta reda på de olika negativa effekterna av olika livsmedel, trassla in oss i att hitta det leverne och den mat som har en så liten klimatpåverkan som möjligt. Eller så kan vi lägga kraften och energin på att hitta de livsmedel som har störst positiv inverkan möjligt på klimatet, naturen, djuren samt vår hälsa och välmående. Studien ovan går i samma reduktionistiska spår som den rådande debatten. Gör minst skada, istället för att göra maximal nytta. Till denna dag har jag inte hört någon som sysslar med köttsubstitut och alternativa proteiner prata om hur deras varor har positiv klimatpåverkan, men jag har hört många lantbrukare prata om potentialen i klimatpositiva betesdjur.
Eller så kan vi lägga kraften och energin på att hitta de livsmedel som har störst positiv inverkan möjligt på klimatet
Vårt matsystem skulle kunna vara den funktion i samhället som skapar överlägset mest klimatnytta. Men då måste vi våga sluta prata om att minska den negativa påverkan och börja fokusera på nyttan. För hittills, med den forskning och kunskap som finns, skulle nötköttet potentiellt kunna vara det klimatvänligaste protein vi har.
För hittills, med den forskning och kunskap som finns, skulle nötköttet potentiellt kunna vara det klimatvänligaste protein vi har.
Så int’ kommer ja sluta jobba med gräsbeteskött. Det intresserar mig är hur vi kan bygga ett nytt matsystem som är positivt för samtliga inblandade, inte hur vi eventuellt skulle kunna optimera det felaktiga system vi har idag. Köttet ska, precis som bönorna, göra nytta.
